filura

2010-08-13T16:01:00.002+01:00

h e j .

...jag står här ännu och väger.
ska jag?
ska jag inte?
är det bra?
eller inte?

har jag tid?
eller ska jag ägna mig åt att bara leva? och strunta i att dokumentera livet, mig själv och mina tankar? åtminstone inte i publik form?

jag står här och väger.

Jag förstår mig inte

2010-02-05T11:47:00.003+02:00

Det är hit och dit och upp och ner och vitt och svart. Steglöst och som på tå smyger hon sig på, Fröken Sinnesstämning. Krypande, upp längs min ryggrad. Är det hormoner som behöver fyllas på eller dras i från, eller liv som vill förändring? Jag kan inte avgöra.

Jag tror jag behöver mig själv, ifred, för en liten stund.

Hon är så bra

2010-01-11T10:22:00.006+02:00

"vi var aldrig kära i varann. det bara kändes likadant."
Melissa Horn

Lille gris, lille gris...?

2009-11-10T23:57:00.010+02:00

En kräks, en hostar lungorna ur kroppen och en tredje har koksalt i halsgropen. Emedan två av oss fortfarande förefaller intakta.
Märkligt detta med alla sjukor som florerar. Eller är det en och samma, i varierande skepnad, tro?

Att försvara ett barn

2009-11-10T23:37:00.004+02:00

Ibland är jag en riktigt jobbig jävel.

Riktigt. Jobbig.

En och en halv dag på egen hand

2009-11-05T13:35:00.007+02:00

I mellantiden mellan två möten checkar jag in på Rival. Jag har tre timmar för mig själv, med Söder under mina fötter.
Jag misstänker att jag kommer slinka in på AfroArt, och hos favorit-italienaren för en kaffe och ett gott bröd innan jag drar mig bort mot Skeppsbron för ett möte med vår största kund och deras reklambyrå.
Ikväll tar jag dem med på middag och Kvarteret Skatan.

Trots det våta, kalla, grå är dagar som denna påminnelsen om att jag är en mycket privelegierad kvinna, mamma, fru, syster, dotter, vän, ex, kollega och chef...som ibland får det att gå ihop.

För örat...och lite till.

2009-11-02T23:49:00.004+02:00

Magnus Tingsek. Vill du bli min andra man?

För ögat

2009-11-02T23:47:00.003+02:00

Kakel.

Vackert för fötter

2009-11-02T23:42:00.004+02:00

Klinker. Helst i betong.

Nedvarvad

2009-10-30T08:48:00.006+02:00

Att ha tagit höstlov med barnen kan vara det något av det bästa jag nånsin gjort. En ledighet just när vi behövde den som mest; då solbrännan och minnena från sommaren bleknar ikapp och novembers iskyla knackar på dörren.
En vecka utan måsten, utan tider och i frihet att göra vad som faller oss in. Ett lov som inte föregåtts av en massa planering och förberedelser utan som tillåtits bara vara.

Vi har sovit, läst och promenerat i höstlöv och solsken. Vi har köpt en ny bakbok och letat oss fram genom recepten. Vi har sett film och badat bastu och barnen har haft kompisar sovandes över.
Och nu ligger jag här på soffan, under en filt - med en nybryggd latte och ett knippe tidningar intill - och känner mig alldeles lugn, utvilad och lycklig.

Lillebror och Escher

2009-09-14T15:37:00.005+02:00

Hans senaste kvällsläsning; konstboken Escher on Escher.

I mig, just nu

2009-09-10T20:43:00.002+02:00

varmt

Punkt och komma

2009-09-09T17:43:00.004+02:00

Trött nu. T r ö t t.

Inte bästa läget att tänka nytt, att våga och att presentera sig.
Men ändå.
Det är dags.

Människor man inte vet

2009-09-07T19:06:00.007+02:00

Jag kom till boxningspasset ensam. Det gjorde hon med, den lilla tunna, bleka, seniga och väldigt unga flickan. Med ett rött skrapmärke där den vänstra kindknotan är som högst och piercade örsnibbar hade hon ett till synes hårt skal. Men också kastanjebruna, mjuka och allvarsamma ögon. Runt hennes smala, bleka knän satt värmeskydd som hela tiden ville trilla ner. Hon bad om ursäkt för att hon inte skulle klara alla rörelser pga smärtor, jag gjorde detsamma för att min kondition inte är vad den borde vara. Sådär som man gör när man är ny med varann och vill gardera sig för händelse att man ska upplevas svag eller bortkommen. Men boxats hade hon gjort, på riktigt, förut. Tills revbenen knäckts och inte hunnit läka innan hon kommit av sig och inte förmått ta tillbaka sin plats i truppen.

Sedan började vi. Hon sparrade och jag slog, hårdare vartefter jag märkte att hon stod pall. Hon boxades klokare och sparade de krafter hon visste skulle sina. När jag hulkade och ville kräkas av trötthet såg hon snudd på oberörd ut. Men när det var hennes tur grinade hon illa vid varje spark.

Mitt i tiden, där och då, infann sig känslan av att det var osynligt, det vi slogs mot. Var och en för sig. Trots smärtorna. Men ändå tillsammans. Och det blev på ett sätt något oerhört intimt att befinna sig så nära att man i ögonen kan skymta det innersta av någon man inte vet något om. Lite förläget vek vi nog av med blicken emellanåt, som för att inte utsätta oss för det. Men hela tiden manade vi på varandra och triggade oss att orka lite till. Och lite till. Hela vägen fram.

Innan hon sedan gick åt sitt håll och jag åt mitt frågade hon lågmält om vi skulle ses där fler gånger. Jag svarade ja och hon mumlade nåt om att hon inte hade nån annan att träna med och att hon gärna skulle boxas med mig fler gånger. Jag nickade instämmande och har sedan dess funderat över vem hon är, och över blåmärket under ögat som jag aldrig kommer att fråga om. Även om vi skulle ses och sparra varandra fler gånger.

Och i bilen kom jag på mig själv med att tänka att om inte Stieg redan gjort det hade i denna lilla varelse funnits stoft att bygga en story kring.

Små solar i en vas

2009-09-07T10:01:00.015+02:00

I helgen har jag välkomnat hösten och tagit farväl av stressen. Förmodligen temporärt, men inte desto mindre värdefullt.

Krukor har fyllts med liv och stenar har fått sig nya platser att bo. Tvätt har vikts i högar, lådor har packats upp och kylen har frostats av. Liksom Han.

Jag har varit nära och ifrån och behövde dem bägge. Det gjorde vi nog alla.

Återbruk

2009-09-05T18:01:00.007+01:00

Det är nu minnena från sommarens långsamma frukostar ska komma till nytta. Ju.

Stresshormonell

2009-09-04T14:53:00.003+01:00

Och ju högre nivåer av kortisol desto mindre av överseende med lata, långsamma eller undflyende.

Igår skällde jag ut en medarbetare som dragit en vals för mycket istället för att leverera det hon skulle.

Men idag blev jobbet gjort och hon kunde casha in den utlovade moroten.

Att springa till...eller är det ifrån?

2009-09-03T10:32:00.011+01:00

Höstterminen är igång, och med den alla aktiviteter. Familjealmanackan blir min livlina, men anblicken vid den får mig att inse att här gäller att klamra sig hårt fast. Det tog mig mindre än en timme att fylla 90 procent av rutorna för september. Detta lämnar väldigt lite kvar till spontanitet, nya idéer eller tid för bara i n g e n t i n g och det får mig att undra över det lilla eftersträvansvärda ordet fritid - befruktningen mellan frihet och tid...

...ja, ingen längre stund, förstås. För sådant finns inget utrymme i kalendern.

Men ändå

2009-08-25T16:10:00.004+01:00

Helgen var fin. Coldplay var rara. Showen var snygg.
Helgen var rar. Coldplay var snygga. Showen var fin.
Helgen var snygg. Coldplay var fina. Showen var rar.

Vilket som.

Moment 22

2009-08-25T15:40:00.006+01:00

Det som stressar mig mest är jag under inga omständigheter har råd att stressa upp mig för allt jag måste.

Meningsfullhet

2009-08-16T19:14:00.005+01:00

Det är väl inte så jävla konstigt, tänker jag, att jag sitter här och har jobbångest. Eskalerande jobbångest. Vissa gör ju något. G Ö R något, medan andra av oss sitter av tiden med något vi för länge sedan tappat passionen till.
Varför förmår inte jag också göra något, något som verkligen skapar skillnad, för någon annan och därmed för mig? Som Jeremy Gilley, han med fredsinitiativet Peace one day. Som faktiskt åstadkom det omöjliga och bidrog till en bättre värld, om så bara för en dag.

Men jag gjorde åtminstone lite svartvinbärsmarmelad idag. Av de bär min morfar aldrig mer kan plocka för egen hand. Jag tänker att han ändå ska få njuta dem, kanske till en god ost, där han sitter på sin balkong och summerar sitt liv. Har hon tur bjuder han upp den lilla paranta damen på våningen under också.

Så har jag kanske gjort något litet för någon annan ändå.
But still...

Efterskalv

2009-08-15T23:51:00.002+01:00

Efter traumat - t a c k s a m.
Om det en annan dag. Kanske.

Litet och stort

2009-08-06T15:55:00.004+01:00

Sommaren visade sig äntligen från en vackrare sida och jag gav tusan i att jobba idag. En man och en bok gjorde mig sällskap och jag gjorde mitt allra bästa för att njuta stunden och inte tänka för mycket på det som gnager. Där finns alldeles för mycket bra ikring mig för att det ska få förstöra.

Och snart är björnbären mogna också. Bara en sån sak.

Mot stormen

2009-07-31T08:44:00.005+01:00

Ser U2 i 360 grader på lördag.
Med en förhoppningsvis blå himmel däröver.

ensemble, c´est tout

2009-07-31T08:07:00.002+01:00

Såg den äntligen. En söt berättelse om ensamhet i gemenskap.
Eller gemenskap i ensamheten, snarare. Och om vår strävan att
vara betydande för någon, att vara älskande och älskad.

Lysande skådespelarprestationer och ett happy ending.
Fin.

En liten stor människa och konstnär

2009-07-30T10:07:00.005+01:00

Foto: Oscar Gezelius

För ett år sedan såg jag henne i Dalhalla.
Det var då, i det ihärdiga regnet, jag på allvar förstod hennes storhet. Och hon klev rakt in i hjärtat på mig.

Laleh ger innerlighet sin betydelse och idag lyssnar jag nyfiket på hennes Sommarprat.

Enough

2009-07-28T15:14:00.003+01:00

Så.
Nu: träning, mat och tjejkväll!

Jag är en dålig människa

2009-07-28T13:49:00.005+01:00

Jag surfat runt bland inredning, kläder, nyheter, nöjen och kollat runt på fejjan tills jag blitt trött på mig själv. Nu sätter jag på en P3 Dokumentär ur arkivet och tar tag i den där jävla offerten så att jag kan åka hem med lite mindre dåligt samvete. Så snart som bara möjligt.

Who am I

2009-07-28T07:52:00.004+01:00

Tillbaka i jobb igen. Och redan uttråkad. Strax innan semestern gjorde jag världens längsta todo-list, och när den nu ligger här och blänger på mig undrar jag vara alla ambitionerna och idéerna kom ifrån? Och var handlingskraften och viljan är nu?

Jag måste verkligen härifrån. Vi är inte bra för varandra längre, jag och företaget.

Jag undrar bara vart jag ska.

Bokshoppat

2009-07-27T12:19:00.015+01:00

Till lillebror

Till mellanbror

Till storebror

Men den här behöll jag själv. Så stark. Så bra.

Två veckor sommar

2009-07-27T11:45:00.012+01:00

Göteborg

Hamburgsund

Hemma
Hälsingland

Tillstånd och perspektiv

2009-07-16T16:44:00.006+01:00

Hade sånär tänkt beklaga mig, så här på semesterns sjunde dag - och praktförkylningens åttonde.
Men så slog det mig, där jag satt i kvällssolen; att himlen ju är blå igen, trädgården prunkande, blomstrande grön och tiden så alldeles ledig. Och värdefull. Hursom.

Med blick för musik

2009-07-06T14:00:00.007+01:00

Prince har en sällsam förmåga att sniffa upp kvinnliga samarbetspartners. Av fler än ett skäl kan tyckas.
Efter Sheena Easton, Wendy&Lisa och Sheila E är introducerar han nu BriaValente. Nya plattan utgör en behaglig fond till det grå. Medan sängarna får nytvättade lakan och golven en doft av rent.

Tre dagar från ledig

2009-07-06T09:12:00.007+01:00

Tre dagar till semester nu. Lyssnar ikapp bland sommarpratarna och bläddrar förstrött i högarna som tenderat växa sig monsterhöga under året. Med fokus på de lediga dagar som stundar.

På torsdag morgon bär det av mot Bottna, mot pappa och den sammankallade släkten för att fira hans 60 år. Och sommaren.

Pappa, Lysekil och Ida-Lovisa.

Med huvudet ner och rumpan rätt opp

2009-07-06T09:03:00.006+01:00

Att påta i jorden är mitt nya. Min tid med mina tankar, medan jag med mina bara händer skapar och ordnar bland färger, former, dofter och strukturer.
I helgen har jag stiftat bekantskap med två för mig nya arter; chokladblomma och chokladmynta.

Vid fingertopparna nu

2009-07-02T13:20:00.019+01:00

Jag längtar mitt sommarbo.
Längtar doften av gammalt torp och frodig grönska. Längtar vassruggar i len sand. Vid salt vatten.
Jag längtar nyvakna fötter i morgondaggsvått gräs. Jag längtar långsam frukost på verandan, med böckerna och tystnaden runt svalornas skri och kornas milda bjällror.
Jag längtar sommarlovsbarn med smutsiga tår och solblekt hår. Jag längtar samtal vid klipporna och längs skogspromenader som mynnar ut i stränder. Där vi rår bara varandra.
Jag längtar färskpotatissallad med olivolja och dijon. Jag längtar rött vin i sommarkvällen och när solen gått ner en deckare på tv.
Jag längtar Alfapet, det där i original från -57 med nötta, lena brickor av trä. Som lagts till ord redan på min mormors tid.
Jag längtar nakenbad efter löpturen om morgonen.

Och visst är jag en hopplös romatiker. För självklart finns också rädslan för möss och för att dasstunnan måste hanteras. Och visst är det primitivt och mycket mygg. Och osams blir man. Ju fler desto mer.

Men det är kärlek, det jag känner för mitt Sörfjärden.

http://www.stefania.se/

2009-07-02T10:34:00.002+01:00

Att få jobba med Bodil Malmstens dotter.

Känns nästan heligt.

Idag, en annan dag

2009-06-29T06:54:00.004+01:00

Klockan ringde redan fem. Jag tvekade måhända en smula, men sen; skogen doftade milt ikring mig och mina vaknande tankar. Fåglarna berättade för varandra och jag tänkte att det här, det här är ett fint sätt att börja.

Tiogruppen + Edet = sant

2009-06-24T13:55:00.003+01:00

Min nya kärlek

2009-06-15T18:18:00.016+01:00

stavas
B E R L I N.

Valet

2009-06-08T17:09:00.006+01:00

Ja, inte var det lätt, att sätta sig in i och bestämma sig för vad som kändes mest och viktigast.
Men om vi inte lyckas styra upp vår och våra barns och deras barns miljö kan vi ju tala oss hesa om upphovsrätt och arbete. Om vi hinner.

Så tänkte jag. Och kryssade en kvinna för att också ha gjort ett statement för jämlikheten.

Jeanne D´....anielsson?

2009-05-27T14:06:00.005+01:00

Men just för stunden är jag mest lik Karl-Bertils ömma moder.
Man orkar ju inte kriga hela tiden.

Det är tid för skillnad

2009-05-27T07:33:00.007+01:00

Om EU-valet vet jag alldeles för lite. Om gubbar vet jag däremot, efter år av arbete i mansdominerade branscher. Jag vet deras förmåga till att hålla varandra om ryggen, jag känner deras ovilja till att släppa in i klubben och jag häpnar alltjämt över deras många gånger fabulerade och inbillade förmågor.
Jag vet om prestige och fiffel, om skvaller och självbelåtenhet, om huvudklappar och rynkade näsor åt den som inte tar emot... Och jag vet om makten de besittter. Orubbliga.

Nej, det är tid för förändring. På riktigt. För mina barns och för framtidens skull. Så fan vet om inte FI förtjänar en röst. Bara för att. Gudrun vann åtminstone debatten i morse, by far.
Och kanske en röst av mig.

Mera Stenmark

2009-05-20T14:08:00.003+01:00

Stenmark

2009-05-20T14:07:00.002+01:00

Att njuta

2009-05-16T20:03:00.004+01:00

Och för er som stannar i hemmets trygga, ett
musiktips. Min just nu bästa;

Robin Thicke - Loverman

The Circus

2009-05-16T19:51:00.008+01:00

Telefonen ringer. De väntar mig i manegen.

Jag väger. Tvekar. Våndas. Andas.

Sippar ett glas vitt i bara underklänningen

men tar sedan klivet ut. På linan.

Föreställningen har börjat.

Måtte jag hålla balansen. Eller falla mjukt.

Olycksaliga siffra

2009-05-16T19:39:00.008+01:00

Så var vi inne på vårt sjätte år.
Jag måste vara observant på det faktum.
Obs på mig. Och på honom.

Bild: www. fotoakuten.se

Lägg ut mig på Blocket, någon!

2009-05-12T20:57:00.007+01:00

Finnes: uttråkad
Sökes: utmaning

Jag är jäkligt billig just nu. Och snabb.

bara jag

2009-05-08T18:07:00.005+01:00

För första gången på mycket länge är det jag. Bara. Här är regn mot taket, tända ljus och skön musik. Och minnen. De onda, de vackra och och de vemodiga. Ifred och till punkt. Vissa varsamt återbördade till sin gömma.

Jag hade sånär glömt hur de kändes.

Esbjörn och himlen

2009-05-08T17:46:00.004+01:00

e s t i spelaren medan regnet faller.
Lätt att bli sorgmodig då.
Men så tänker jag på vad hon sa idag; "- Jag valde bort möjligheten att falla ner i bottenlös sorg och bestämde mig för att istället känna lycka över vad jag fått vara med om" sa hon.

Så det gör jag nu. Jag tackar för det ni gav, e s t.

Förunderlig undran

2009-05-04T17:36:00.011+01:00

Han är som han brukar

där i fjärran

Osynlig och upptagen

i sin egen tillvaro

Han ägnar sitt liv åt det andra

emedan det alltjämt fortgår

runt omkring honom

och ibland oss

Varför upphör då aldrig

min förvåning

varför känner jag ens

någon saknad

Likt stenen mot stranden

har jag blivit slipad

av åren

som vore de vågor

Varför blir jag då

aldrig blir äldre än hans dotter

och han

aldrig äldre än min far?

En längtan

2009-05-04T17:33:00.004+01:00

av det materiella slaget:

Mer bra

2009-05-02T10:51:00.008+01:00

State of play. Filmen baserad på BBC´s uppskattade tv-serie.
Spännande story, bra skådespelarprestationer och som ett PS; ett litet inlägg i debatten om dagspressens överlevnad eller död.

Se den.

2009 års sommarpratare

2009-05-02T10:08:00.006+01:00

Han är bilmekanikern som sadlade om till psykolog. Han är stor humor och en verbal konstnär. Saktfärdig och värd varenda minut att väntas på och att lyssnas till.
Han är dessutom en mycket kär vän.

Rösta!

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2790747

Torsdagsmjölk

2009-04-23T14:56:00.003+01:00

Senare:
Tårar droppade från min hakspets fortfarande när vi kom ut i den ljumma försommarkvällen. Frustrerade, sorgsna men samtidigt lyckliga tårar.
Det finns så mycket som är värt att berätta om vår historia, för framtidens skull. Och ibland görs det på ett helt mästerligt vis, som i Milk. Se den.

val

2009-04-21T20:12:00.007+01:00

att älska

varje dag

är mitt nya

e g o

2009-04-08T06:29:00.004+01:00

I välkommen brist på vår-allergi kommer jag på mig själv med att ha utvecklat ego-allergi...

Självupptagna kvinnor, män och pojkar göre sig därför icke besvär. Eller, ännu hellre; tänk utanför er egen box. For gods sake.

...när knoppar brista.

2009-04-07T15:43:00.002+01:00

Bild lånad från kp.

2009-03-06T15:12:00.002+02:00

t i l l f ä l l i g t a v b r o t t.

Ibland behövs inget mer.

2009-02-24T16:03:00.003+02:00

2009-02-16T15:44:00.003+02:00

Renoveringstjafs, vattenskador och en säng som inte kom upp för trappen...
...men vi har hittat h e m nu.

På drift

2009-02-06T22:24:00.003+02:00

I att flytta finns också ett vemod.
Konstaterar jag denna kväll, när jag stuvar saker i lådor.
Ting som lämnar ett tomrum efter sig. Lådor som rymmer dem, vilsna för en tid innan de funnit sin nya plats. Eventuellt funnit sin nya plats.

Casa

2009-02-04T22:08:00.006+02:00

Det tar sig. Det gör det.
Om...vad blir det nu...nio dagar flyttar vi in.
Och på den tionde dagen vill jag inte höra talas
om slipdamm och spackel mer. På ett tag.

Inte för att jag klagar.
Men drömmars förverkligande kostar en del svett.

Pausfågel

2009-01-17T21:33:00.006+02:00

Mellan ett jobbsökeri och en intervju

mellan utbildningar och Sverigeturnéer

mellan ett husköperi och en totalrenovering

mellan ett futsal-dm och P3 Guld-galej

är det nu en stunds paus.

Men på intet vis stilla.

Att vara karl för sin hatt

2009-01-08T17:23:00.006+02:00

Idag för elva år sedan hade jag en liten en i min famn.
Han hade just anlänt, helt indiskret. Efter en timmes lång
ihärdig krystvärk kom han, med en röst som meddelade;
"- Jag är här nu, väldigt mycket här nu."

Och det har han varit sedan dess, mitt älskade barn.
Genom år och åldrar och genom åtskilliga skratt och tårar.

Ikväll har vi kalas med chokladtårta med silverkulor och världens
charmigaste marsipangris tronandes på toppen.
Precis som han ville ha den - och helt sonika tillverkade den.

Dystert P.S.

2009-01-07T17:28:00.001+02:00

Och så var julen över för den här gången då.
Och fan vet vem som ser värst ut avklädd - granen eller jag.

Flytta

2009-01-04T14:06:00.003+02:00

Nu börjar det, på riktigt.

Röja, slänga, sortera, paketera...i oändlighet?

Beroende

2009-01-03T19:14:00.000+02:00

Betapet är knark.
Julledighet likaså. Tror jag är fast.

2008-12-23T15:13:00.001+02:00

G O D J U L

Berörd

2008-12-15T15:19:00.002+02:00

Jag skulle kunna vara ensam om att inte ha sett

filmen. Tills igår. Nu är jag en av alla berörda.

Av såväl berättelse, filmspråk som Eddie Vedders

specialskrivna soundtrack.

Årets tomtefar

2008-12-15T14:02:00.001+02:00

Julklappar till ett hus

2008-12-15T13:44:00.006+02:00

Gung

2008-12-14T12:40:00.004+02:00

Robyn i ett fantastiskt framträdande vid Nobels fredsprisutdelning, en generös och underbar Eric Gadd på ett gungande Sigurdsgatan 25 i fredags och Tityo´s Hidden i spelaren - jag är upprymd av musikalisk lycka!

Joråsåatt

2008-12-12T21:18:00.005+02:00

Jag sökte och fann.

Jag tog vägar förbi psykologen som ville verka
svår, brandmannen som var hans motsats.
Jag var en gift mans dröm och förverkligade
fantasi vid de tillfällen han tog sig de fyrtio milen
hemifrån och till mig.

Jag dejtade intellektuella, internationella, basketspelare
och fotomodeller. Vita, svarta och däremellan.
Jag skrev, massor, och blev bekräftad i parti och minut.
Hela tiden innästlad i en allt mer tätnande symbios med
en kvinna.

Jag dränkte passionen till den mest förbjudne i otaliga
stickspår men trillade alltid dit igen. Och gjorde inte jag
det gjorde han det. I kött och blod och i otaliga löpmeter
ord och löften.
Vi trodde nog på djupaste allvar att det var Kärleken som
fyllde bröstet så till bristningsgränsen...men förstod aldrig
att den var så omöjlig.

Så färden fortsatte.
Via partydjur, knarkliberala och filosofer.
Huller om buller, i en helt osalig röra.

Och hela tiden var det mig själv jag sökte.

Så en dag hade jag hittat hem.
Det var strax innan jag träffade min man, han som tog
emot mig med alla mina skavanker och allt mitt
bagage...
Kanske för att jag för första gången också gjorde det själv.

Då

2008-12-12T20:45:00.007+02:00

Sitter i min ensamhet, med Erykah i spelaren och lite rött vin i glaset.
Att värma en portion pasta i mikron förpassar mig till dåtiden.
Då, på tiden när det var jag. Och han, och några till. Men mest hon. Och livet var snabbt och stökigt och väldigt bökigt.
Många konstiga val gjorde jag och massor av fel blev det och finge jag tiden tillbaka gjorde jag troligen väldigt annorlunda.

Men, och det är just det vackra i kråksången - det får jag inte.
Det får ingen av oss. Och därför sitter jag ikväll i mitt kök och minns och reflekterar på ett sätt jag inte kunde om inte Då vore.

Så tack för alla misstag jag gjort och kommer att göra.

Jo, jag lever.

2008-12-12T20:44:00.000+02:00

Därav min bortavaro.

svt play

2008-11-18T00:59:00.004+02:00

svt play och en vidunderlig arsenal av bra dokumentärer
är till glädje då mintgröna hotellrum ber om att få släckas
ner och slippa bli sedda mer.

"Förgrymmade ungar" känns oerhört angelägen.
A r g blir åtminstone jag - för alla våra ungars skull.
Vi kan vara så oerhört okapabla, vi vuxna ikring dem...

Jag vill förändring!

Just nu på teve

2008-11-17T23:07:00.006+02:00

Dokumentären om N´Deayes livsöde, men lika mycket om hennes mammas. Och jag blir påmind om livets förgänglighet.

Och så längtar jag hem.

Så rätt det kan bli ibland

2008-11-14T18:55:00.004+02:00

Igår hämtade han hem de skivor jag beställt.

Idag lyssnar jag och saknar honom, saknar dem allihop.

Alla dem jag älskar.

Jag har haft en snäll dag i ett gråkallt Stockholm

och nu sitter jag här vid mitt köksbord

och läser och fryser och saknar.

Men ska man vara ensam ska man vara det

med José James.

Paradoxalt tillstånd

2008-11-14T00:21:00.005+02:00

Jag är nu helt jäkla slutkörd
- och samtidigt så totalt upprymd.

Kanske har jag hela livets skiften i en liten låda.

Gissar att jag är rik.

Upprörd

2008-11-12T10:53:00.003+02:00

Skolvärlden lämnar sannerligen mycket kvar att önska.

Jag måste bli rektor eller politiskt påverkande.

God i Jul

2008-11-11T23:22:00.001+02:00

Fem myror är fler

2008-11-11T23:12:00.005+02:00

...än fyra förunderliga fän.

Balansen är därmed vidmakthållen.

Titta bakåt och gå framåt

2008-11-10T11:27:00.004+02:00

Varje sjumilakliv kräver ett litet steg tillbaka. Först.
Ju större desto mer.
En liten titt i backspegeln för att lära något att ta med sig
till det nya, där framför en. För att avsluta och att börja.
Lämna visst bakom sig, väl förslutet och annat lagt i en
omhuldande korg att bära med sig.

Jag jiddrar en massa nu.
Men ändå.
Så tänker jag.
Nu - som varje gång jag står inför något nytt, eller bara
så här års.

God.

2008-11-07T18:44:00.001+02:00

Yes, you can!

2008-11-05T08:23:00.003+02:00

Trots att vi ställde klockan på fyra för en första prognos av valutvecklingen i USA är det med en stor lättnad jag konstaterar att det höll i sig, ända in i det sista.
Barack Obama men också valdeltagandet är kanske det första på åtta år att vara stolt över som amerikansk medborgare.
Och för oss i omvärlden är det idag en smula tryggare, vill jag tro.

Tillägg:
Valtalet tvingade fram tårar tillochmed i mina ögon och jag blir nyfiken på vem talskrivaren månde vara? En 27-årig vit man vid namn Jon Favreau visade det sig. Imponerande.

Ett hus att dregla över

2008-11-03T19:45:00.006+02:00

Såna här hus finns också till salu.
Och så har jag kärat ner mig i ett litet 50-tals-
skyffe till vaktmästarbostad?

Varför, kan man sannerligen undra?
Kanske för att det är vad jag har råd med.
Bara så.

God värme

2008-11-03T08:25:00.003+02:00

Veckans: Grönt thé youghurt och citron

När barn blir hörda

2008-11-03T08:06:00.011+02:00

Sophie Arnö låter barnen komma till tals och har gjort en bok som tydliggör allas vårt behov av att bli lyssnade till. Och om hur ofta vi glömmer barnen. Inte minst i skilsmässosammanhang.
Det här är uppväckande, det gör stundtals ont att läsa barns skildring av en orättvis värld men hur ska vi nånsin kunna ändra den, ändra oss, om vi inte vågar utsätta oss för det?
Köp den, och stöd samtidigt Rädda Barnen.

Är det nu?

2008-10-31T09:50:00.000+02:00

Är det idag det händer?
Jag både vill och inte vill veta.

Fortfarande vid min sida

2008-10-31T09:33:00.007+02:00

Som en liten låda belgisk choklad är hon, en
så´n med guldpapper om.
I små portioner njuter man henne.

Det är kraft, värme och mycket god smak
innan hon lämnar en - lite lyckligare.

I snäckskalet

2008-10-30T23:34:00.002+02:00

Det snöar och åskar samtidigt. Jag lyfter in mitt olivträd till vintervila och stoppar om tre små killar innan jag kryper ner och tätt intill min man, mitt vindskydd, min kärlek. Och tänker att det spelar ingen roll. Inget fattas oss egentligen.

Rannsakan

2008-10-30T22:09:00.002+02:00

Är vi riktigt kloka?
Undrar jag, såhär fem i tolv.

Soundtrack till stora steg

2008-10-30T18:01:00.008+02:00

Ett välkomnande och varmt bankkontor tog emot oss i morse. Tankfulla men upprymda stapplade vi sedan in i vår musikaliska oas. Famlade, trevade men kom hem med en mycket intressant liten svart påse fylld med stor musik:

Bokat efterlängtat

2008-10-29T10:28:00.005+02:00

Mer Olof Landström

2008-10-29T10:18:00.004+02:00

Inspirerade tar vi fram Magister Flykt ur filmhyllan.
Bara Gösta Ekmans berättarröst är en behållning.
Och sedan bilderna. De underbara fina.

"Inga Sörman, Inga Sörman
kommer alltid för sent.
Kommer man för sent så stör man."

Mycket långt hållbarhetsdatum

2008-10-29T10:10:00.003+02:00

Åh, jag älskar. Fortfarande.
Till min stora glädje gör de oss sällskap
till vår varma choklad på kalla höstlovs-
morgnar.

De kallar oss artister

2008-10-29T09:56:00.009+02:00

Svt har gjort det igen; en alldeles underbar programserie.
Dom kallar oss artister är en rad personliga porträtt av några
av våra mest kända artister och först ut var Håkan Hellström.
Vi fick följa med honom till några av de miljöer som gett honom
inspiration, såsom t ex Gullbergs Kaj, där han beskrev sin känsla
för platsen.
Det var ett varmt och mycket sympatiskt portträtt, personligt
utan att bli smetigt privat. Och m y c k e t bra!

Tack himlen för public service!

Bra film

2008-10-28T12:30:00.005+02:00

En annorlunda och varm berättelse om en man och en pojke
på en resa genom Japan. Det är spruckna illusioner och hårda
kontraster men också komiska möten och situationer.
Och det är så sevärt!