Lille gris, lille gris...?

En kräks, en hostar lungorna ur kroppen och en tredje har koksalt i halsgropen. Emedan två av oss fortfarande förefaller intakta.
Märkligt detta med alla sjukor som florerar. Eller är det en och samma, i varierande skepnad, tro?

Att försvara ett barn

Ibland är jag en riktigt jobbig jävel.

Riktigt. Jobbig.

En och en halv dag på egen hand

I mellantiden mellan två möten checkar jag in på Rival. Jag har tre timmar för mig själv, med Söder under mina fötter.
Jag misstänker att jag kommer slinka in på AfroArt, och hos favorit-italienaren för en kaffe och ett gott bröd innan jag drar mig bort mot Skeppsbron för ett möte med vår största kund och deras reklambyrå.
Ikväll tar jag dem med på middag och Kvarteret Skatan.

Trots det våta, kalla, grå är dagar som denna påminnelsen om att jag är en mycket privelegierad kvinna, mamma, fru, syster, dotter, vän, ex, kollega och chef...som ibland får det att gå ihop.

För örat...och lite till.

Magnus Tingsek. Vill du bli min andra man?

För ögat

Kakel.

Vackert för fötter

Klinker. Helst i betong.

Nedvarvad

Att ha tagit höstlov med barnen kan vara det något av det bästa jag nånsin gjort. En ledighet just när vi behövde den som mest; då solbrännan och minnena från sommaren bleknar ikapp och novembers iskyla knackar på dörren.
En vecka utan måsten, utan tider och i frihet att göra vad som faller oss in. Ett lov som inte föregåtts av en massa planering och förberedelser utan som tillåtits bara vara.

Vi har sovit, läst och promenerat i höstlöv och solsken. Vi har köpt en ny bakbok och letat oss fram genom recepten. Vi har sett film och badat bastu och barnen har haft kompisar sovandes över.
Och nu ligger jag här på soffan, under en filt - med en nybryggd latte och ett knippe tidningar intill - och känner mig alldeles lugn, utvilad och lycklig.