svt play

svt play och en vidunderlig arsenal av bra dokumentärer
är till glädje då mintgröna hotellrum ber om att få släckas
ner och slippa bli sedda mer.

"Förgrymmade ungar" känns oerhört angelägen.
A r g blir åtminstone jag - för alla våra ungars skull.
Vi kan vara så oerhört okapabla, vi vuxna ikring dem...

Jag vill förändring!

Just nu på teve

Dokumentären om N´Deayes livsöde, men lika mycket om hennes mammas. Och jag blir påmind om livets förgänglighet.

Och så längtar jag hem.

Så rätt det kan bli ibland

Igår hämtade han hem de skivor jag beställt.

Idag lyssnar jag och saknar honom, saknar dem allihop.

Alla dem jag älskar.

Jag har haft en snäll dag i ett gråkallt Stockholm

och nu sitter jag här vid mitt köksbord

och läser och fryser och saknar.

Men ska man vara ensam ska man vara det

med José James.

Paradoxalt tillstånd

Jag är nu helt jäkla slutkörd
- och samtidigt så totalt upprymd.

Kanske har jag hela livets skiften i en liten låda.

Gissar att jag är rik.

Upprörd

Skolvärlden lämnar sannerligen mycket kvar att önska.

Jag måste bli rektor eller politiskt påverkande.

God i Jul

Fem myror är fler

...än fyra förunderliga fän.

Balansen är därmed vidmakthållen.

Titta bakåt och gå framåt

Varje sjumilakliv kräver ett litet steg tillbaka. Först.
Ju större desto mer.
En liten titt i backspegeln för att lära något att ta med sig
till det nya, där framför en. För att avsluta och att börja.
Lämna visst bakom sig, väl förslutet och annat lagt i en
omhuldande korg att bära med sig.

Jag jiddrar en massa nu.
Men ändå.
Så tänker jag.
Nu - som varje gång jag står inför något nytt, eller bara
så här års.

God.

Yes, you can!

Trots att vi ställde klockan på fyra för en första prognos av valutvecklingen i USA är det med en stor lättnad jag konstaterar att det höll i sig, ända in i det sista.
Barack Obama men också valdeltagandet är kanske det första på åtta år att vara stolt över som amerikansk medborgare.
Och för oss i omvärlden är det idag en smula tryggare, vill jag tro.

Tillägg:
Valtalet tvingade fram tårar tillochmed i mina ögon och jag blir nyfiken på vem talskrivaren månde vara? En 27-årig vit man vid namn Jon Favreau visade det sig. Imponerande.

Ett hus att dregla över

Såna här hus finns också till salu.
Och så har jag kärat ner mig i ett litet 50-tals-
skyffe till vaktmästarbostad?

Varför, kan man sannerligen undra?
Kanske för att det är vad jag har råd med.
Bara så.

God värme

Veckans: Grönt thé youghurt och citron

När barn blir hörda

Sophie Arnö låter barnen komma till tals och har gjort en bok som tydliggör allas vårt behov av att bli lyssnade till. Och om hur ofta vi glömmer barnen. Inte minst i skilsmässosammanhang.
Det här är uppväckande, det gör stundtals ont att läsa barns skildring av en orättvis värld men hur ska vi nånsin kunna ändra den, ändra oss, om vi inte vågar utsätta oss för det?
Köp den, och stöd samtidigt Rädda Barnen.