Titta bakåt och gå framåt

Varje sjumilakliv kräver ett litet steg tillbaka. Först.
Ju större desto mer.
En liten titt i backspegeln för att lära något att ta med sig
till det nya, där framför en. För att avsluta och att börja.
Lämna visst bakom sig, väl förslutet och annat lagt i en
omhuldande korg att bära med sig.

Jag jiddrar en massa nu.
Men ändå.
Så tänker jag.
Nu - som varje gång jag står inför något nytt, eller bara
så här års.