Jag förstår mig inte

Det är hit och dit och upp och ner och vitt och svart. Steglöst och som på tå smyger hon sig på, Fröken Sinnesstämning. Krypande, upp längs min ryggrad. Är det hormoner som behöver fyllas på eller dras i från, eller liv som vill förändring? Jag kan inte avgöra.

Jag tror jag behöver mig själv, ifred, för en liten stund.