Från det ena till det andra

Från kvinnligt till manligt, från sinnligt till rockn´roll.

Från Eva till Kent, i morgon.

Med tre förväntansfulla små killar. Och en stor.

Några dagar senare:

Och FAN vad bra det var! Ljus och ljud i världsklass och en skattkista full av bra låtmaterial att ösa ur. Dessutom några fantastiskt bra versioner (av bl a Ingenting) gav det där lilla extra till live-akten som jag faktiskt saknat hos dem tidigare.

[sssss] blir mitt betyg!

Berikad

Hon är som utan ålder. Tidlös. Och motsägelsefull. Som om hennes själ levt dubbelt så länge som den gängliga kropp hon bor i.

Så full av värme och humor, så klok och med omissigenkännlig integritet uppträdde hon igår för oss på ett fullsatt Cirkus.
Med bara en meter till scenkanten fick jag nästan känslan av att befinna mig i hennes vardagsrum där storheter som Lars Halapi också var gäst. Det var intimt, vackert och starkt och jag ömsom skrattade och grät.

Och jag var så berikad när jag åkte hem genom den regnvåta natten.

Eva Dahlgren på Cirkus

Ikväll ska jag träffa Eva, igen.

Hon vet inte om det. Kommer inte veta ens i morgon.

Men jag.

Sedda filmer

Jorå, visst är han värd sin Oscar, Daniel Day Lewis.
Bästa film var den dock inte. Den statyetten var i år dedikerad Coen-brödernas No country for old men. Med all rätt.


Men, nä, Juno var inte alls så bra som jag hoppats. Charmig, utan tvekan, men hopplöst förutsägbar och tillrättalagd.

Härliga helg

Fredag.

Fan, vad jag har förtjänat helg nu. Nu ska jag hem, svettas i skogen, duscha och svida om. Sen är jag bjuden middag på Frank av min man.

Och han ska få hela mig.

Kom snart tillbaka, älskade unge!

"-Hejdå, vännen, ha en fin dag i skolan och en bra vecka hos pappa!"

"-Tack."

"-Vi ringer varann, va?"

"-Ja! När då?"

"-Tja, vad sägs om ikväll? Eller när du vill prata?"

"-Hmm...ja, men kan du påminna mig om att ringa dig, ifall jag glömmer?"

"-Haha...ja, jag ringer och påminner!"

"-Puss!"

Ny karriär!

Måndag och nytt möte med karriärcoachen.

Förstår inte riktigt varför jag behöver gå dit när jag innerst inne vet att det är h e m m a f r u jag ska bli, så här mitt i livet.

Det är ju nå´t fullständigt underbart i att lufsa runt i mjukisar med håret i knut en måndagsmorgon, att kunna kyssa sin man farväl och sedan supporta ungarna med matsäck och pumpade cykelhjul, att stå vid grinden och ropa förmaningar till en vilde som sladdar iväg i gruset på fel sida av vägen och att se honom räta upp sig när storebror kommer ikapp. Att prata eftermiddagsplanering med målbrottsyngling och få en kram och sedan stänga dörren om sig och ta itu med geggiga smörknivar, varmchokladspill och brödsmul. Medan man gnolar förnöjt ikapp med vårsolen utanför köksfönstret. Och vad gör väl det att rutorna är skitiga - det har jag ju all tid i världen att fixa! Trala-la-la! Åt pipsvängen med jämställdhetsdebatten, vettja!

Nej, just ja. Jag är ju inte hemmafru. Inte än, åtminstone. Drömde faktiskt mardrömmar i natt om att jag sadlat om (tagit över en dammig och mycket charmig bokhandel) men glömt säga upp mig från mitt nuvarande jobb. Och att jag blev stämd för detta.
Jävla VD. Inte bara stjäl han min energi dagtid, men nu också nattetid?!

Klart jag ska träffa coachen idag igen. Idag har jag med mig en hoper superlativer från mina nära som han tydligen ska trolla ihop nån diagnos av. Om det sen hjälper mig att komma närmre vad det är för jobb jag borde söka mig till är det väl fint så. Också har jag köpt mig lite mer tid att våga börja.

("Feg" var det ingen som var modig nog att kalla mig?)

För hjärtat

Älska.

Idag och all tid.

Och minns dig själv.

Status en sen onsdag

Idag var en dag av en massa bra idéer.

Alltid kul när det händer.

Wes Andersson´s

F a n t a s t i s k.

The Cure

Lördagkväll på Hovet. Tre timmar och trettiosex låtar senare plockade jag ur hörselskydden och undrade varför de glömt ta med sig synthar, piano och blås. Annars hade det ju kunnat vara riktigt bra.

Kvinnor jag liknats vid

+

+

+

+

+

någon "Ylva"

= jag?

Åtminstone rent utseendemässigt, enligt vissa.

"-Du är som Viveka Seldahl - kan vara både snygg och skitful!", som en vän en gång sa.

"Fransk seriefigur", kallas jag av min man.

Nåja. Det får vara hur det vill, men en mix av de kvinnorna för de talanger och professioner de äger, vore förvisso ball.

Och onsdag blev till torsdag

Frysig, lite bakiskänslig och på jobbet igen.
Igår hann jag med en halvdag i klass 3 med min G innan jag tog tåget till Sthlm och möte med min coach. Efter ett glas vin med Cecilia hos Morfar Ginko drog vi oss så mot Berns salonger och Angie Stone.

Inte var hon så drottninglik jag föreställt mig, men visst fanns något skönt i att hon och bandet skrotade runt i jeans på scen. Jag menar, vem av oss i publiken gjorde det inte, denna onsdagskväll i februari. Det blev åtminstone något intimt och avspänt över det hela.
Genuina musiker, röster som kan försätta berg och ett tight gig bjöds oss, men ändå kändes något saknat. Har ännu inte lyckats sätta fingret på vad. Men kanske handlade det bara om att vi inte kunde fullfölja spelningen ända till slutet, pga en jäkla parkeringstid som gick ut. *morr*

För övrigt så blev jag utanför Berns tagen för att vara någon annan än jag är. Igen. Händer inte sällan.

Så, vem är jag att beklaga en medioker konsert?
Mediokra jag.


Hon är trots allt en storhet:
http://www.youtube.com/watch?v=H5qmQwImP0Q



Tillägg:
Ok. Nån ung tjej på Aftonbladet tycker helt olikt mig att Angie var glammig, kompet dåligt och publikkontakten seg.
Men det vi är överrens om är att Angies röst drunknade i dåligt ljud. Kanske var det det som störde helheten.

Antingen-eller

Jag får liksom inte till det här. Jag skriver tafatta inlägg till otydliga mottagare, av oklar anledning och under inofficiell identitet. Varför, kan man undra?

Tja, att skriva kan vara skoj. Att göra det personligt är utmaningen, men med risk för att bli privat har jag valt att göra det inkognito. Av respekt för mina näras icke-möjlighet att tacka nej. Det gick ett tag.

Det som bara började som ett litet test har nu blivit till en följetång, och eftersom jag inget sagt till min familj tenderar det bara bli fånigare och fånigare; att visa, att berätta.

Kanske måste jag nu lägga ner. Antingen skriva helt officiellt, eller inte alls.

Det blir också ett beslut att fatta.
Men först sova.

Längtar onsdag

Längtar Angie Stone live på Berns.

Fem år sedan sist

Till värme en söndag som denna, då vintern kom till stan.

Du stackars lilla rika flicka...

-Hur har du det med balans mellan arbete och fritid, med egen tid och hälsa? frågade han mig.
-Jaa...b r a, svarade jag.

Och det har jag ju. Inte varje dag, men i stort. Det är verkligen inte där problemet är.
Problemet är att jag inte vet vad jag vill. Att jag kommit till ett vägskäl och vill ha bespegling för att se vilken som borde vara min fortsatta stig. Och därför tog jag kontakt med denne coach.

Men problemet kunde ju också vara att jag visste exakt vad jag ville, men inte hade resurser att göra något för att ändra min situation. Och DET vore ett problem - och verklighet för så många människor, nära och fjärran.

Mitt dåliga samvete för mina i-landsproblem sköljer jag ner med kaffet denna morgon.