Ny karriär!

Måndag och nytt möte med karriärcoachen.

Förstår inte riktigt varför jag behöver gå dit när jag innerst inne vet att det är h e m m a f r u jag ska bli, så här mitt i livet.

Det är ju nå´t fullständigt underbart i att lufsa runt i mjukisar med håret i knut en måndagsmorgon, att kunna kyssa sin man farväl och sedan supporta ungarna med matsäck och pumpade cykelhjul, att stå vid grinden och ropa förmaningar till en vilde som sladdar iväg i gruset på fel sida av vägen och att se honom räta upp sig när storebror kommer ikapp. Att prata eftermiddagsplanering med målbrottsyngling och få en kram och sedan stänga dörren om sig och ta itu med geggiga smörknivar, varmchokladspill och brödsmul. Medan man gnolar förnöjt ikapp med vårsolen utanför köksfönstret. Och vad gör väl det att rutorna är skitiga - det har jag ju all tid i världen att fixa! Trala-la-la! Åt pipsvängen med jämställdhetsdebatten, vettja!

Nej, just ja. Jag är ju inte hemmafru. Inte än, åtminstone. Drömde faktiskt mardrömmar i natt om att jag sadlat om (tagit över en dammig och mycket charmig bokhandel) men glömt säga upp mig från mitt nuvarande jobb. Och att jag blev stämd för detta.
Jävla VD. Inte bara stjäl han min energi dagtid, men nu också nattetid?!

Klart jag ska träffa coachen idag igen. Idag har jag med mig en hoper superlativer från mina nära som han tydligen ska trolla ihop nån diagnos av. Om det sen hjälper mig att komma närmre vad det är för jobb jag borde söka mig till är det väl fint så. Också har jag köpt mig lite mer tid att våga börja.

("Feg" var det ingen som var modig nog att kalla mig?)