Och onsdag blev till torsdag

Frysig, lite bakiskänslig och på jobbet igen.
Igår hann jag med en halvdag i klass 3 med min G innan jag tog tåget till Sthlm och möte med min coach. Efter ett glas vin med Cecilia hos Morfar Ginko drog vi oss så mot Berns salonger och Angie Stone.

Inte var hon så drottninglik jag föreställt mig, men visst fanns något skönt i att hon och bandet skrotade runt i jeans på scen. Jag menar, vem av oss i publiken gjorde det inte, denna onsdagskväll i februari. Det blev åtminstone något intimt och avspänt över det hela.
Genuina musiker, röster som kan försätta berg och ett tight gig bjöds oss, men ändå kändes något saknat. Har ännu inte lyckats sätta fingret på vad. Men kanske handlade det bara om att vi inte kunde fullfölja spelningen ända till slutet, pga en jäkla parkeringstid som gick ut. *morr*

För övrigt så blev jag utanför Berns tagen för att vara någon annan än jag är. Igen. Händer inte sällan.

Så, vem är jag att beklaga en medioker konsert?
Mediokra jag.


Hon är trots allt en storhet:
http://www.youtube.com/watch?v=H5qmQwImP0Q



Tillägg:
Ok. Nån ung tjej på Aftonbladet tycker helt olikt mig att Angie var glammig, kompet dåligt och publikkontakten seg.
Men det vi är överrens om är att Angies röst drunknade i dåligt ljud. Kanske var det det som störde helheten.