Drupa 2008

Jag är i mustasch-land.
I pudelfrissornas och i precisionens land.
Bland idel män.
Men full av caipirinhas och frosen daiquiris.
Till tveksam tröst för trötta fötter.

Hajk

En turbulent vecka är snart lagd till handlingarna. Nu kommer
barnen hem och groundar mig i det vackra och verkligt viktiga.
(Tänker jag nu. Det behöver jag säkerligen påminna mig om när
jag en bit in i nästa vecka står med matlagning, smutstvätt och
träningar upp till hakspetsen.)

I morgon drar lillebror och jag till skogs. Jag inser att det var
himla länge sedan jag sov i tält. Vad ska man egentligen ha med
sig? Förutom vad G redan packat, vill säga, nämligen fiskelåda,
folie, salt och citron (han har praktiskt taget redan fått napp)?

Perfect timing

Hon: "- Är du snäll och gör mig en tjänst? Kan du
köpa med dig bubbel-vatten när du kommer?"

Jag: "- Du har just gjort MIG en tjänst! Du har påminnt
mig om tjejmiddagen ikväll!"

Veckans pausfågel

Och i nästa stund, då jag inte längre orkar hålla tanken i det stora omfattande perspektivet, tar jag min tillflykt till Ne Yo´s Closer.

Och jag drömmer om att springa. Ifrån.

Men det kunde bli värre

Lagom till pölsan toppades skitdagen med ett dödsbud.

Önskar jag kunde betrakta måndagen som ett plåster
- allt rycktes bort, snabbt, och sedan var det över...

Bitter konsekvens

Fy fan. Det här är slitsamt. Inte minst för att jag inte
är den som kommer att få lida mest...

Det går snabbt i media-Sverige. I går kväll visste jag
inte vad som väntade mig denna måndag, och nu har
jag tvingats meddela 45 medarbetare och kollegor.

Ikväll har vi alla en knut i bröstet.

Från det ena till det andra

Efter en helg full av till lika delar färgglada drinkar och avkoppling avfärdade jag igår - framgångsfullt - det dåliga samvetet för min ihärdiga slapphet. Istället fortsatte jag konsumera film, hämtmat och jordgubbar med glass.

Idag tänker jag att det nog var tur.
Idag står jag inför en ny utmaning. Av stor dignitet.
Nu sätts mina förmågor till professionalism och humanitet på prov.

Vad jag önskar av helgen:

1. Omsorg till de som behöver
2. Massor av hjälp till nödens Kina och till Burma
3. Springskor på
4. Rinnande näsa av
5. Ett glas rött vid brasan ikväll och att komma ikapp med varandra...

Något skaver. Undrar vad.
Säkert pyttesmått i det globala sammanhanget, men viktigt för hela mig.

I morgon, också en dag

Så här kommer den se ut:

08.10 Fått iväg sista kille till skolan
8.20 Undrar jag hur jag kunde ta E18, igen, när köerna är så infernaliska?
09-12 Styrelsemöte (taskigt förberedd är jag också)
12-13 Kolla mailen, telefonmeddelandena och materialet till dagens andra möten
13-16 Ledningsgruppsmöte (ännu mindre förberedd för detta)
16.15 Rusa ut till bilen, för att att mig hem till Västerås
17-19 Skolfest för klass 5
19.15 Tillbaka till Eskilstuna
20-22 Personalinformation
23.30 Hemma igen

Så varför sover jag inte nu?

Huset sover

Och här sitter jag. Och jobbar.

Mycket att säga, men litet blir sagt.

Tänk om allt jag har i huvudet ville strömma
på samma vis som snuvan gör det.

Vad vinden för med sig - och tar.

Idag tar vinden äppelblommen med sig
och kvar är bladverket, allena.



"Äppelblom" av Emma Karp och Jan Laggar

Medelhavsvarm dag i maj

Medan köttet marinerats i rosmarin och citron
har vi beblandat oss med halva stan, hela dagen.
I stekande sol har tre söner spelat Saffets Cup.

Nu sippar jag rosé med is och flämtar i skuggan för
en stund. När sista man spelat klart sin final ska här
grillas - och firas, för grandiosa insatser i fotbollsskor.
Och för sommarens ankomst.

Men först - lite kylbalsam till solbrända kinder.

P.S

Sam Sparro´s Black and Gold
- det bästa man kan ha i spelaren just nu!

Eremit

Efter att ha vinkat av sönerna kom den energiska jag fram. Jag röjde, dammsög och hängde tvätt medan hemmet antog ordnad och väldoftande form. Om än stilla och tyst.
Och ungefär då knackade mitt asociala jag på dörren. Jag tog en promenad med doft av regnvåt asfalt och fågelkvitter till enda sällskap innan jag kröp tillbaka in i hemmets omhuldande varma.

Nu sitter jag här och lyssnar till D´Angelo och myser en sista timme innan jag inte längre är ensam. Och inte uppskattade jag väl så mycket att han kommer hem om jag inte också fick dessa ensamma stunder.

Att återvända

Tillbaka till platsen, till haven av vitsippor och det korsformade kapellet i gul puts.
Och kanske, kanske tillbaka till den där alldeles speciella känslan. Med hjälp av ljusa minnen och varandra.

En dag i maj

Det var han och jag,

i solen och vindarna,

på en brygga i Mälaren.

Omsorgsfullt

valde han bland dragen

medan vi kommunicerade,

med och utan ord.

Vi stannade i timmar

och återvände hem

utan fångst

men väldigt nära.

Ett liv bland män

Jag är uppvuxen med två bröder, två pappor, nå´n handfull pojkvänner och senare män. Jag valde utbildning på skola där vi tjejjor var i minoritet och senare jobb i en mansdominerad bransch. Och i mitt hem är jag nu omgiven av fyra små och stora män, med tillhörande kompisar i olika storlekar.

Kanske har det gjort mig till den jag är. Förmodligen så. Och ibland är det en fördel. I allafall när vi har långledigt tillsammans och liten G vill ha mig till fiskesällskap.