Eremit

Efter att ha vinkat av sönerna kom den energiska jag fram. Jag röjde, dammsög och hängde tvätt medan hemmet antog ordnad och väldoftande form. Om än stilla och tyst.
Och ungefär då knackade mitt asociala jag på dörren. Jag tog en promenad med doft av regnvåt asfalt och fågelkvitter till enda sällskap innan jag kröp tillbaka in i hemmets omhuldande varma.

Nu sitter jag här och lyssnar till D´Angelo och myser en sista timme innan jag inte längre är ensam. Och inte uppskattade jag väl så mycket att han kommer hem om jag inte också fick dessa ensamma stunder.