Såna här hus finns också till salu.
Och så har jag kärat ner mig i ett litet 50-tals-
skyffe till vaktmästarbostad?
Varför, kan man sannerligen undra?
Kanske för att det är vad jag har råd med.
Bara så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ja, hur fan ska man ha råd? Det är galet. Jag kommer att få bo här på Östermalmsgatan tills jag trillar av pinn.
Det är tur att huset på Arosvägen är pimpat med marmor, så att mitt ha-begär inte blir fullt så stort.
Men det är ett drömhus. Absolut!
Marmor är hälsosamt avtändande. Det försätter en i sans och reson när hela kroppen vill ha...
Också tittar man åt ett annat håll istället. :)
Hur går det för er?
Min man tycker att vi bor bra här. Framförallt uppskattar han att jag under hans bortavaro
har rensat upp i lilla skrubben. Jag misstänker att det kan komma att bli vårt nya sovrum...
Suck!
Vad är det för ett hus som stulit ditt hjärta?
Jag hittar mest en mängd allergiframkallande portalförsedda hus, alternativt hus med astronomisk prislapp. Hur har folk råd?
Ja, man får helt enkelt sätta på sig röntgenbrillorna och se grunden, ramarna och möjligheterna i de omöjliga hus som återstår när man sållat bort de åt h-e för dyra.
En portal kan man bomba bort, men inte känsla och område.
Vem trodde väl att vi nånsin skulle titta på varken ett rosa eller ett radhus. Men helt plötsligt fanns det där - det lilla 50-talshuset med tillräckligt antal sovrum och själ att jobba utifrån. Trots valv och pizzeriavägg i källaren. (Huga!)
Ni kommer också göra det så småningom! När skrubben (eller gubben) blir klaustrofobisk, om inte förr. ;)
Skicka en kommentar