G O D J U L

Berörd

Jag skulle kunna vara ensam om att inte ha sett

filmen. Tills igår. Nu är jag en av alla berörda.

Av såväl berättelse, filmspråk som Eddie Vedders

specialskrivna soundtrack.

Årets tomtefar

Julklappar till ett hus

Gung

Robyn i ett fantastiskt framträdande vid Nobels fredsprisutdelning, en generös och underbar Eric Gadd på ett gungande Sigurdsgatan 25 i fredags och Tityo´s Hidden i spelaren - jag är upprymd av musikalisk lycka!

Joråsåatt

Jag sökte och fann.

Jag tog vägar förbi psykologen som ville verka
svår, brandmannen som var hans motsats.
Jag var en gift mans dröm och förverkligade
fantasi vid de tillfällen han tog sig de fyrtio milen
hemifrån och till mig.

Jag dejtade intellektuella, internationella, basketspelare
och fotomodeller. Vita, svarta och däremellan.
Jag skrev, massor, och blev bekräftad i parti och minut.
Hela tiden innästlad i en allt mer tätnande symbios med
en kvinna.

Jag dränkte passionen till den mest förbjudne i otaliga
stickspår men trillade alltid dit igen. Och gjorde inte jag
det gjorde han det. I kött och blod och i otaliga löpmeter
ord och löften.
Vi trodde nog på djupaste allvar att det var Kärleken som
fyllde bröstet så till bristningsgränsen...men förstod aldrig
att den var så omöjlig.

Så färden fortsatte.
Via partydjur, knarkliberala och filosofer.
Huller om buller, i en helt osalig röra.

Och hela tiden var det mig själv jag sökte.

Så en dag hade jag hittat hem.
Det var strax innan jag träffade min man, han som tog
emot mig med alla mina skavanker och allt mitt
bagage...
Kanske för att jag för första gången också gjorde det själv.

Då

Sitter i min ensamhet, med Erykah i spelaren och lite rött vin i glaset.
Att värma en portion pasta i mikron förpassar mig till dåtiden.
Då, på tiden när det var jag. Och han, och några till. Men mest hon. Och livet var snabbt och stökigt och väldigt bökigt.
Många konstiga val gjorde jag och massor av fel blev det och finge jag tiden tillbaka gjorde jag troligen väldigt annorlunda.

Men, och det är just det vackra i kråksången - det får jag inte.
Det får ingen av oss. Och därför sitter jag ikväll i mitt kök och minns och reflekterar på ett sätt jag inte kunde om inte Då vore.

Så tack för alla misstag jag gjort och kommer att göra.

Jo, jag lever.

Därav min bortavaro.