Det var älgar utan horn som mest liknade åsnor. Gubbar och gummor som var både halta och lytta. Vinda granar och långsmala grisar. Men de flesta rätt så charmiga, våra pepparkakor.
Vilket förmodligen är mer än man kan kalla knäcken. Stenhård och spilld lika mycket utanför formarna. Men, som G sa;
"-Vilken tur att de inte blev som de skulle, mamma!! Får jag ta en till?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar