Kvinnlig tusenkonst

Det är väl en jävla tur att jag inte är man, tänker jag ikväll. För tänk om det var jag som åkt till Stockholm på partaj och maken var den som skulle tvättat och packat för fem personer som ska flyga till Grekland tidigt imorgon bitti?

Tänk om han skulle laddat mobiler, kameror och mp3-spelare, fixat middag, tömt sopor och kylskåp, fått undan disken, vattnat blommor och barnvaktat grannarnas lilla Disa. Samtidigt som han fortfarande fredag kväll såg till att jobba undan de sista kundbreven, hänvisningarna och mailsignaturerna. Med ena handen. Och packade handbagaget med andra. Medan Sverige-Spanien-matchen bevittnades med ett öga och strykbrädan med det andra.

Tänk om han skulle sett till att ungarna är duschade och i säng vid nio och klockan är ställd på nolltretrettio, att bilen är tankad och väskorna instuvade för kunna bege sig mot Arlanda strax före fyra och möta upp den sista femtedelen av familjen.

Det skulle såklart ha kunnat funka.
Men jag tror att det är en väldig tur att jag är kvinna - för då vet jag att det gör det.