Då

Sitter i min ensamhet, med Erykah i spelaren och lite rött vin i glaset.
Att värma en portion pasta i mikron förpassar mig till dåtiden.
Då, på tiden när det var jag. Och han, och några till. Men mest hon. Och livet var snabbt och stökigt och väldigt bökigt.
Många konstiga val gjorde jag och massor av fel blev det och finge jag tiden tillbaka gjorde jag troligen väldigt annorlunda.

Men, och det är just det vackra i kråksången - det får jag inte.
Det får ingen av oss. Och därför sitter jag ikväll i mitt kök och minns och reflekterar på ett sätt jag inte kunde om inte Då vore.

Så tack för alla misstag jag gjort och kommer att göra.