Joråsåatt

Jag sökte och fann.

Jag tog vägar förbi psykologen som ville verka
svår, brandmannen som var hans motsats.
Jag var en gift mans dröm och förverkligade
fantasi vid de tillfällen han tog sig de fyrtio milen
hemifrån och till mig.

Jag dejtade intellektuella, internationella, basketspelare
och fotomodeller. Vita, svarta och däremellan.
Jag skrev, massor, och blev bekräftad i parti och minut.
Hela tiden innästlad i en allt mer tätnande symbios med
en kvinna.

Jag dränkte passionen till den mest förbjudne i otaliga
stickspår men trillade alltid dit igen. Och gjorde inte jag
det gjorde han det. I kött och blod och i otaliga löpmeter
ord och löften.
Vi trodde nog på djupaste allvar att det var Kärleken som
fyllde bröstet så till bristningsgränsen...men förstod aldrig
att den var så omöjlig.

Så färden fortsatte.
Via partydjur, knarkliberala och filosofer.
Huller om buller, i en helt osalig röra.

Och hela tiden var det mig själv jag sökte.

Så en dag hade jag hittat hem.
Det var strax innan jag träffade min man, han som tog
emot mig med alla mina skavanker och allt mitt
bagage...
Kanske för att jag för första gången också gjorde det själv.