Idag för elva år sedan hade jag en liten en i min famn.
Han hade just anlänt, helt indiskret. Efter en timmes lång
ihärdig krystvärk kom han, med en röst som meddelade;
"- Jag är här nu, väldigt mycket här nu."
Och det har han varit sedan dess, mitt älskade barn.
Genom år och åldrar och genom åtskilliga skratt och tårar.
Ikväll har vi kalas med chokladtårta med silverkulor och världens
charmigaste marsipangris tronandes på toppen.
Precis som han ville ha den - och helt sonika tillverkade den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
men åh! Fyller Gussen år idag! Hälsa å krama, vi grattar sen :-)
(Klart ungen gjorde silverkule-gristårtan själv... vad annars?)
:-)
Tack, jag ska hälsa!
Det finns en bit tårta kvar till er också (om han inte tar med sitt gang hem efter skolan och mumsar upp den först, förstås). :)
Skicka en kommentar