Det är hit och dit och upp och ner och vitt och svart. Steglöst och som på tå smyger hon sig på, Fröken Sinnesstämning. Krypande, upp längs min ryggrad. Är det hormoner som behöver fyllas på eller dras i från, eller liv som vill förändring? Jag kan inte avgöra.
Jag tror jag behöver mig själv, ifred, för en liten stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
tittar man på en lögn i ett förstoringsglas visar den sig ofta vara någontng helt annat tillslut. Fröken sinnesstämning badar i neon och spegelvända meningar i natt. Spegel, spegel på väggen där: kom tillbaka systeryster, kom tillbaka lilla fågel blå.
Hmm...en kommentar värd att fundera lite kring.
Nej, jag tror inte jag förstår ändå. Men jag är väldigt nyfiken. Kan du, Duffy, förklara hur du menar?
Skicka en kommentar