Tisdag och tillbaka till helgen

Grått, grått utanför fönstret. Men här hemma, vid köksbordet med ett tänt ljus, är varmt och fint. Högen av papper och kalendrar på min vänstra sida till trots. Angie Stone i bakgrunden och tankar i förgrunden. Inte alla var de borde vara, förståss.

Tänker istället på helgen och att Parfymen var en obehaglig men jättebra film. Liksom Helena Bergströms Se upp för dårarna. Men att Lyckbergs Isprinsessan på tv var mer tveksam.

Tänker att det är vackert när vi minns de döda och önskar att ljushavet över kyrkogården borde vara lite oftare. Ett litet ljus vid det högsta trädet fick bli min omtanke om alla de vars gravar jag inte hade möjlighet att besöka; mormors, farmors och farfars, där långt upp i norr.

Tänker att helgen blev precis så bra den kunde. Massor av tid för mig själv, med sömn att komma ikapp med, träning för kroppen och tankar att få tänka ifred - och ända till slutet. Men också att jag fick den där dagen med bara A, som jag så mycket sett fram emot.
Vi åt mat på Varda, strosade lite på stan, men framförallt hem därifrån. Hand i hand pratade vi om smått såväl som stort och jag fascineras av hans förmåga att vara så socialt intelligent. Inte på sättet som gör någon extrovert och kastandes ut i publika sammanhang helt ohämmat, utan på ett brilliant iaktagande, analyserande och mycket respektfullt vis. Vackert, helt enkelt. Och klokt. Känns som en ynnest att få gå vid hans sida genom åtminstone denna del av livet.