Snart, mycket snart...

Droppar faller utanför mitt fönster.
Och det gör ingenting. Tillochmed en regnig
semester vore välkommen nu.

Jag sitter på kontoret och ser upp mot en blåsvart
himmel och förnimmer plötsligt doften av gammal
kortlek, där vid bordet i sommarhusets kök, med
örat mot den skraltiga transistorradion och dagens
sommarpratare däri...

Semester. Jag har den precis vid toppen av mina
fingrar nu. Bara en kväll av jobb återstår - sedan
skolavslutning och packning av väskor.
Alldeles snart har vi en vecka med grekisk sand
under fötterna och solkysst hud. Vid turkosa
vatten och små hus i vit puts.
Och så dagar vid det hälsingländska havet och
det bohusländska... Alla tillsammans, lediga.

Välkommen sommar. Du är efterlängtad.