Långsamt leder också någonstans

Under fem svettiga kilometer i skogen har jag tänkt på några för mig speciella personer. Till exempel C. Underfundiga, kloka, roliga, härliga - och hopplösa - C. Men han är mig så kär.

Fick ett brev från honom igår, och det är en av de bra sakerna med honom; att han skriver brev. Vi har ingen regelbunden kontakt, men när vi har det är det för att vi vill och för att vi har saker att skriva om.

I den snuttifierade värld som blivit är att stanna till en smula något mycket värdefullt. Som i ett brev, till eller från någon.

Nu; en dusch. Sedan; ett svar.

Lagom mycket tillbaka

Första dagen på jobbet.
Inget mer att säga om det.
Mer än att nu får den vara slut!

Nu tar jag med mig mannen till Björnön
och springer vid hans sida tills vi hoppar
i sjön. Där ska vi sedan ligga på en filt och
titta upp i himlen tills solen går ner.
Då äter vi sushi och dricker iskall öl.

På detta vis blir första dagen efter
semestern lite mer uthärdlig.

Och så låter jag bli att tänka längre än så.

Farväl och hej

Nu packar jag in tre barn, en svärmor och mig själv i bilen och styr kosan mot sommarhuset. Vi tar med oss Åke Edwardssons Samurajsommar att läsa högt vid stranden i den lilla hälsingländska lagunen med vit sand och havregula vassruggar. Jag är kletigt romantisk, jag vet. Men det är en av mina kärlekar, Sörfjärden.


Foto: Klas Sjöberg

En annan av dem kysste jag godnatt igår och saknar redan.
Vi ses på söndag.

Idag kom brevet!

http://filura.blogspot.com/2007/08/min-prima-ballerina.html


Photograph by Sisse Brimberg


Det tog ett år på sig att bli formulerat och igenklistrat.
Och det känns. Inte minst i allt det som inte står där.
Det vill hon istället närma sig när vi ses.

Oanträffbara

Vi har haft det fint, där ibland den Bohusländska graniten.
En lång vecka fick vi, i en skön radioskugga, bildligt såväl
som bokstavligt talat.
Utbytet blir oanträffbarheten, den gudomliga.

Vi har istället klättrat hisnande högt och haft vinden i håret.
Doppat tårna i det salta, fångat krabbor med klädnypa, mussla
och snöre eller bara låtit kroppen vila sig, helt utsträckt på de
solvarma runda klipporna som både börjar och slutar i havet.

Vi har helt kort trängts med seglarfolket i Kungshamn och
Smögen, men bara för att så snart som möjligt lämna det
bakom oss för att i stället avnjuta de inhandlade havskräftorna
till en sval Pinot Gris på altanen med bara berg och en strimma
hav som fond till lugnet.

Vi har läst, spelat Cluedo, sett bra film och umgåtts. Tillochmed
far har varit närvarande. Ja, inte jämt, förståss. Men på de
stunder då han inte skrivit.
För det får man vara glad. Av honom får ingen mer än skärvor.

Och jag har märkt att avskildheten från vardagen varit hälsosam
för mig. Jag mår bra av att få vara asocial och oåtkomlig emellanåt.

Soda Stream är skiten

När jag växte upp var en Soda Stream betraktad som något fult intillv u l g ä r t att inneha. Därför hade vi ingen. Jag hade träskor och röd tapet med hjärtan men ingen Soda Steam. Aldrig, liksom. Det var på den tiden då morsan var definitiv i sina åsikter och beslut. Då; till min stora förtret. Nu; med viss saknad.

Nu är jag stor och behöver inte hennes eller någons beslut eller ens åsikt. Och jag gör plats för ännu en maskin i köksskåpet. För den ger så härliga bubblor i mitt vatten, troget, varje dag. Många eller få, helt efter smak.

Men visst är den skitful.

Men skitbra. Trots ful.

Underliga jag

Jag begav mig till skogen för att finna svar. Eller för att åtminstone springa ifrån tankarna. Kom hem än mer förbryllad och inte det minsta på bättre humör. Men med ömmande bröst...

Visste jag inte bättre kunde man med lätthet tro att jag är gravid.
Men jag är en drakinna alldeles för egen maskin.

Åtta kilometer samtal

Hon har det bökigt.
Han bökar. Hon är likgiltig, och undrar stilla
vem av dem som har den djupaste krisen.
Är det nu hon ska ta chansen att gå? Eller
ska hon stötta och stanna?

Svårt att råda hur mycket jag än kan tycka,
hur mycket erfarenhet jag än har.
Hon vet var jag står. Det har hon vetat länge.
Jag hoppas att det är till stöd.
Hur det än blir.

Bäst just nu

Är dock Once, förstås. Denna en av de absolut bästa musikfilmerna, nej f i l m e r n a, jag sett. Hade tills igår bara hört (och älskat) soundtracket...

Somnade sedan på en kudde dränkt i lyckligt olyckliga tårar.

Titta-tips!

Black Book, en riktigt bra film.

SVT´s nya serie Carnivàle verkar mycket lovande.

Dokumentären Hästmannen, på SVT2, nu!

Vilja annat

Och d ä r tog lusten slut alldeles. Solen skiner och jag spenderar möjligtvis lite tid åt att läsa den bibba fackpress jag rafsade med mig hem igår. Mer än så blir det inte.

Jag har alldeles för mycket promenader att vilja gå, fönster att vilja tvätta, böcker att slutföra och solstolar att göra det i. Och så ska jag handla lamm-racks till grillpartyt i huset i morrn och träffa tjejerna ikväll.

Såna som jag borde inte få vara anställda.