När jag växte upp var en Soda Stream betraktad som något fult intillv u l g ä r t att inneha. Därför hade vi ingen. Jag hade träskor och röd tapet med hjärtan men ingen Soda Steam. Aldrig, liksom. Det var på den tiden då morsan var definitiv i sina åsikter och beslut. Då; till min stora förtret. Nu; med viss saknad.
Nu är jag stor och behöver inte hennes eller någons beslut eller ens åsikt. Och jag gör plats för ännu en maskin i köksskåpet. För den ger så härliga bubblor i mitt vatten, troget, varje dag. Många eller få, helt efter smak.
Men visst är den skitful.
Men skitbra. Trots ful.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar