Om EU-valet vet jag alldeles för lite. Om gubbar vet jag däremot, efter år av arbete i mansdominerade branscher. Jag vet deras förmåga till att hålla varandra om ryggen, jag känner deras ovilja till att släppa in i klubben och jag häpnar alltjämt över deras många gånger fabulerade och inbillade förmågor.
Jag vet om prestige och fiffel, om skvaller och självbelåtenhet, om huvudklappar och rynkade näsor åt den som inte tar emot... Och jag vet om makten de besittter. Orubbliga.
Nej, det är tid för förändring. På riktigt. För mina barns och för framtidens skull. Så fan vet om inte FI förtjänar en röst. Bara för att. Gudrun vann åtminstone debatten i morse, by far.
Och kanske en röst av mig.
27 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Med anledning utav det du skriver - om männen - så behövs det allt lagstöd som förhindrar männens hegemoni, och inte bara jämställer, utan både frisätter och framför kvinnors framförsel.
Eftersom männen är som de är, så behövs marginaler, d.v.s. kvinnor bör få en hel del mer än hälften, för att garantera att patriarket hålls tillbaka.
Skicka en kommentar