Förunderlig undran

Han är som han brukar

där i fjärran

Osynlig och upptagen

i sin egen tillvaro

Han ägnar sitt liv åt det andra

emedan det alltjämt fortgår

runt omkring honom

och ibland oss

Varför upphör då aldrig

min förvåning

varför känner jag ens

någon saknad

Likt stenen mot stranden

har jag blivit slipad

av åren

som vore de vågor

Varför blir jag då

aldrig blir äldre än hans dotter

och han

aldrig äldre än min far?