Längtar doften av gammalt torp och frodig grönska. Längtar vassruggar i len sand. Vid salt vatten.
Jag längtar nyvakna fötter i morgondaggsvått gräs. Jag längtar långsam frukost på verandan, med böckerna och tystnaden runt svalornas skri och kornas milda bjällror.
Jag längtar sommarlovsbarn med smutsiga tår och solblekt hår. Jag längtar samtal vid klipporna och längs skogspromenader som mynnar ut i stränder. Där vi rår bara varandra.
Jag längtar färskpotatissallad med olivolja och dijon. Jag längtar rött vin i sommarkvällen och när solen gått ner en deckare på tv.
Jag längtar Alfapet, det där i original från -57 med nötta, lena brickor av trä. Som lagts till ord redan på min mormors tid.
Jag längtar nakenbad efter löpturen om morgonen.
Och visst är jag en hopplös romatiker. För självklart finns också rädslan för möss och för att dasstunnan måste hanteras. Och visst är det primitivt och mycket mygg. Och osams blir man. Ju fler desto mer.
Men det är kärlek, det jag känner för mitt Sörfjärden.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar