Att springa till...eller är det ifrån?

Höstterminen är igång, och med den alla aktiviteter. Familjealmanackan blir min livlina, men anblicken vid den får mig att inse att här gäller att klamra sig hårt fast. Det tog mig mindre än en timme att fylla 90 procent av rutorna för september. Detta lämnar väldigt lite kvar till spontanitet, nya idéer eller tid för bara i n g e n t i n g och det får mig att undra över det lilla eftersträvansvärda ordet fritid - befruktningen mellan frihet och tid...

...ja, ingen längre stund, förstås. För sådant finns inget utrymme i kalendern.