Kvinnokraft

Sprang ihop med en gammal klasskompis igår kväll. Hon är numera (och kanske landets enda kvinnliga?) chef för en kriminalvårdsanstalt. Tufft.
Jag tog hennes mailadress innan jag rusade vidare och nu har jag skickat henne ett förslag på nätverkande.
Saknar den kvinnokraft jag vet finns så mycket av därute. Vi måste bara bli ännu bättre på att dela med oss. Tror att vi på så sätt vinner både egen kraft och gemensam makt.
Vi kvinnliga chefer är fortfarande åt helvete för få, med för litet (erkänt) inflytande och pinsamt ynklig del av lönekakan och styrelserumsplatserna.
Men med så ofantligt mycket att ge. Och få.