Jag är så jävla kass på att passa tider. Är konsekvent för optimistisk när det gäller att uppskatta tid och skitdålig på att ge mig iväg i rätt tid när jag ska nånstans.
Hela mitt liv har jag levt med det här, och min omvärld med mig. Jag är konsekvent för sen, helt enkelt. Kom sist tillochmed när jag föddes, som sista barnet att födas på Östersunds BB år 1970.
Självklart kom jag heller inte i tid till tandläkaren imorse. Kom på mig själv med att söka yttre omständigheter som kunde förklara min sena ankomst - hur jag råkade ta fel avfart från E18, fastnade i bilkö och sedan var tvungen att växla pengar till parkeringsavgiften....men så drabbades jag av tillfällig självinsikt och insåg att ingen av de där förklaringarna ju håller. Den här gången heller. Hur mycket jag än skulle önska att det var nån annans fel.
Så när jag flänger in på mottagningen, andfådd och med ena armen och handväskan på utsidan av svängdörrarna och resten av mig själv på insidan förmådde jag inget annat än ett fånigt urskuldrande flin och ett "-Oj, jag är sen igen, va...?".
Att Clara verkade ha överseende fick jag bara en liten stund senare anledning att misstänka varit en skenmanöver.
Jag menar - herregud - gör det verkligen sådär ont att ta bort tandsten i vanliga fall?! Det kändes som ren och skär hämnd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar