Jag får liksom inte till det här. Jag skriver tafatta inlägg till otydliga mottagare, av oklar anledning och under inofficiell identitet. Varför, kan man undra?
Tja, att skriva kan vara skoj. Att göra det personligt är utmaningen, men med risk för att bli privat har jag valt att göra det inkognito. Av respekt för mina näras icke-möjlighet att tacka nej. Det gick ett tag.
Det som bara började som ett litet test har nu blivit till en följetång, och eftersom jag inget sagt till min familj tenderar det bara bli fånigare och fånigare; att visa, att berätta.
Kanske måste jag nu lägga ner. Antingen skriva helt officiellt, eller inte alls.
Det blir också ett beslut att fatta.
Men först sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Oj, jag hoppas att det inte har med mig att göra. Tove länkade hit i ett av sina inlägg... Det var så "jag hittade hit".
Du skriver fantastiskt, S. Jag drar mig tillbaka om min närvaro känns obekväm. Sluta inte att skriva. Du förgyller.
/V
Tack, Vicktoria. Det har inte med dig specifikt att göra. Det är mer en underlig situation. För mig och för fler än jag, om du förstår hur jag menar?
Får fundera över hur jag hanterar den.
Allt gott!
/S
Skicka en kommentar