Hon har det bökigt.
Han bökar. Hon är likgiltig, och undrar stilla
vem av dem som har den djupaste krisen.
Är det nu hon ska ta chansen att gå? Eller
ska hon stötta och stanna?
Svårt att råda hur mycket jag än kan tycka,
hur mycket erfarenhet jag än har.
Hon vet var jag står. Det har hon vetat länge.
Jag hoppas att det är till stöd.
Hur det än blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Aj aj....
Skicka en kommentar