Mot stormen

Ser U2 i 360 grader på lördag.
Med en förhoppningsvis blå himmel däröver.

ensemble, c´est tout

Såg den äntligen. En söt berättelse om ensamhet i gemenskap.
Eller gemenskap i ensamheten, snarare. Och om vår strävan att
vara betydande för någon, att vara älskande och älskad.

Lysande skådespelarprestationer och ett happy ending.
Fin.

En liten stor människa och konstnär

Foto: Oscar Gezelius

För ett år sedan såg jag henne i Dalhalla.
Det var då, i det ihärdiga regnet, jag på allvar förstod hennes storhet. Och hon klev rakt in i hjärtat på mig.

Laleh ger innerlighet sin betydelse och idag lyssnar jag nyfiket på hennes Sommarprat.

Enough

Så.
Nu: träning, mat och tjejkväll!

Jag är en dålig människa

Jag surfat runt bland inredning, kläder, nyheter, nöjen och kollat runt på fejjan tills jag blitt trött på mig själv. Nu sätter jag på en P3 Dokumentär ur arkivet och tar tag i den där jävla offerten så att jag kan åka hem med lite mindre dåligt samvete. Så snart som bara möjligt.

Who am I

Tillbaka i jobb igen. Och redan uttråkad. Strax innan semestern gjorde jag världens längsta todo-list, och när den nu ligger här och blänger på mig undrar jag vara alla ambitionerna och idéerna kom ifrån? Och var handlingskraften och viljan är nu?

Jag måste verkligen härifrån. Vi är inte bra för varandra längre, jag och företaget.

Jag undrar bara vart jag ska.

Bokshoppat

Till lillebror

Till mellanbror

Till storebror

Men den här behöll jag själv. Så stark. Så bra.

Två veckor sommar

Göteborg

Hamburgsund

Hemma
Hälsingland

Tillstånd och perspektiv

Hade sånär tänkt beklaga mig, så här på semesterns sjunde dag - och praktförkylningens åttonde.
Men så slog det mig, där jag satt i kvällssolen; att himlen ju är blå igen, trädgården prunkande, blomstrande grön och tiden så alldeles ledig. Och värdefull. Hursom.

Med blick för musik

Prince har en sällsam förmåga att sniffa upp kvinnliga samarbetspartners. Av fler än ett skäl kan tyckas.
Efter Sheena Easton, Wendy&Lisa och Sheila E är introducerar han nu BriaValente. Nya plattan utgör en behaglig fond till det grå. Medan sängarna får nytvättade lakan och golven en doft av rent.

Tre dagar från ledig

Tre dagar till semester nu. Lyssnar ikapp bland sommarpratarna och bläddrar förstrött i högarna som tenderat växa sig monsterhöga under året. Med fokus på de lediga dagar som stundar.

På torsdag morgon bär det av mot Bottna, mot pappa och den sammankallade släkten för att fira hans 60 år. Och sommaren.

Pappa, Lysekil och Ida-Lovisa.

Med huvudet ner och rumpan rätt opp

Att påta i jorden är mitt nya. Min tid med mina tankar, medan jag med mina bara händer skapar och ordnar bland färger, former, dofter och strukturer.
I helgen har jag stiftat bekantskap med två för mig nya arter; chokladblomma och chokladmynta.

Vid fingertopparna nu

Jag längtar mitt sommarbo.
Längtar doften av gammalt torp och frodig grönska. Längtar vassruggar i len sand. Vid salt vatten.
Jag längtar nyvakna fötter i morgondaggsvått gräs. Jag längtar långsam frukost på verandan, med böckerna och tystnaden runt svalornas skri och kornas milda bjällror.
Jag längtar sommarlovsbarn med smutsiga tår och solblekt hår. Jag längtar samtal vid klipporna och längs skogspromenader som mynnar ut i stränder. Där vi rår bara varandra.
Jag längtar färskpotatissallad med olivolja och dijon. Jag längtar rött vin i sommarkvällen och när solen gått ner en deckare på tv.
Jag längtar Alfapet, det där i original från -57 med nötta, lena brickor av trä. Som lagts till ord redan på min mormors tid.
Jag längtar nakenbad efter löpturen om morgonen.

Och visst är jag en hopplös romatiker. För självklart finns också rädslan för möss och för att dasstunnan måste hanteras. Och visst är det primitivt och mycket mygg. Och osams blir man. Ju fler desto mer.

Men det är kärlek, det jag känner för mitt Sörfjärden.

http://www.stefania.se/

Att få jobba med Bodil Malmstens dotter.

Känns nästan heligt.