Beteende-funderingar

Det gick åt helvete. Förstås. Ut och in i mitt rum har det sprungits med ärenden hela dan. "-Vet du nå´t om det här?", "-Har du fakturerat det där?", "-Vad tycker du om det här?" och "-Hur skulle du gjort om du vore jag?".
Stapeln med faktureringar har tenderat att sådär Pisa-torns-likt tippa över och begrava min långa lista med saker som borde gjorts. Jag försökte tillochmed stänga dörren om mig ett tag, men folk kom in ändå. Och gick ut, för all del. Bara jag kom aldrig därifrån. Tills jag bara helt sonika reste mig upp och satte mig i bilen och åkte hem.

Och visst skulle det kunna vara så enkelt, att man bara betraktade jobbet som nå´t man utför under de timmar man har betalt för. Att man accepterade att resten fick vänta. Men så är jag nu inte konstruerad. Inte i första hand av respekt för jobbet, men för min egen skull. Jag vet nämligen att jag blir helt jävla rökt när jag inte känner att jag har kontroll över min tid.
Vad som händer är att jag blir desperat i min jakt efter Listan att hålla mig till, och är den för lång söker jag något som ger direktresultat och en smula känsla av kontroll åter; betala räkningar till exempel.

Helt stört. Jag vet. Här sitter jag nu, efter en lång jäkla skit-dag och b e t a l a r r ä k n i n g a r?! Istället för att krypa ner bland kuddarna i soffan med min bok och låta tända ljus ackompanjera regnet som smattrar mot fönsterbläcket?

Men nu är jag som jag är.
Och förhoppningsvis hinner jag både-och.