Krishantering

När pappan stuvat in sig och två små killar i en bil och
kört alldeles för långt på alldeles för få dagar är det som
upplagt för gnäll och konflikter. Det begriper alla utom
pappan. Så han ringer mig och räcker frustrerad över
luren till barnen och låter mig medla.

Nu har jag därför föreläst förhandlingsteknikens ABC
för bägge mina barn, växelvis, efter att ha försökt men
misslyckats med mer filosofiska aspekter som;
"-Ibland kan man göra något för en annan människa
bara för att få glädjas med honom" eller "-Om du själv
ger kommer du också att få".
Istället fick jag beordra dem till en stunds tystnad då de
var för sig skulle tänka ut ett par förhandlingsbud, för att
sedan presentera dem för varandra i lugn och ro.
Hittade de inte fram till en uppgörelse båda kunde känna
sig nöjda med rådde jag dem att ajournera sig till morgon-
dagen, för att då återuppta diskussionerna.

Jag fick en märklig känsla av att ha nått fram med budskapet,
för det var två ganska nöjda killar som sa hejdå.
Och en lugnad far. Men så satt jag ju inte med en ratt mellan
händerna heller.