Det slog mig idag att jag är befriad, äntligen.
Jag orkar inte ens svara på sms eller mail från honom.
Han upptog alldeles för mycket av mig under alldeles för lång tid och det kostade mig åt helvete för många tårar. Ingen har gjort mig så förvirrad som han. Han fick mig tillochmed att tro att det var honom jag älskade.
Men det var vad jag hittade inom mig själv jag lärde mig älska.
Och mig har jag kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Ja tänk att en del män(niskor) kan få en helt bortkollrade. Men jag undrar verkligen om det är DE som kollrar bort oss så, eller om vi bara just där, just då, råkar vara jävligt mottagliga för bortkollring. Och så stiger HAN in. Plötsligt tror man att han är svaret på allt.
Många år senare ser man tillbaka och ser kärleken, men inga svar. Mest frågor.
Och kanske en smula galenskap.
:-)
Precis så.
Hoppas att jag hittar dit...
Nu våndas jag mest över att han ska (enligt överenskommelse) höra av sig på torsdag för att kolla av läget.
Men, nu mår jag ju äntligen lite bra igen. Vet inte om jag vill rasera det...
Samtidigt vill inte jag ge honom en utväg och låta honom slippa att leva upp till sina egna löften och principer. Har gjort det alldeles för mycket i relationen och även efteråt. Är lite spänd på om han kommer att stå vid sitt ord och ringa. Det var hans eget förslag och önskemål (var tredje torsdag kl 21, en liten koll...).
Men jag är inte säker på att jag vill...
Låt honom inte. Det är mitt råd. Det här är bara hans sätt att rena sitt samvete. Om han ringer dig och "kollar av läget" tankar han sig med gott mod med jämna mellanrum. Och däremellan är han med sin nya. Det är ju den krassa verkligheten.
Du behöver inte hans omtanke. Du behöver andras omtanke.
Och snart ger du dig din egen, igen.
Låter klokt...
Ska grunna ett tag till och se var jag hamnar.
Jag vill inte heller ge honom möjligheten att känna att han gör bot och bättring.
Jag är intresserad av att förlåta.
Uärrk, tror jag är den rätta benämningen på detta tillstånd.
Oj, då... Det ska så klart stå INTE intresserad av att förlåta. Tänk vad ett missat ord kan göra för innebörden.
Skicka en kommentar