Minnen till musik

I spelaren på jobbet denna torsdag går Fire in the hole.
Sara Isaksson och Rebecka Törnkvist tolkar Steely Dan och utan att ha nån relation till den gruppen uppskattar jag, som vanligt, dessa två kvinnor. Särskilt när de är i harmoni med varandra.

När jag och min man hade träffats bara ett litet tag tog han med mig till Village en kväll. Utan att jag visste att Sara och Rebecka var där med Gloria.
Jag hade spelat dem för honom under någon av våra första middagar ihop och han ville lära känna dem bättre. Själv var jag ju redan övertygad om deras storhet men inte desto mindre lycklig över att få se dem live, och att få göra det med en man som fångat min nyfikenhet och som börjat ta sig in i mitt hjärta.

Kvällen var varm och spelningen likaså. Sveriges elit bland musiker kompade dessa två helt fängslande kvinnor. Rebecka med all sin klassiska, kyliga, skönhet och starka röst. Sara mer varm och sensibel.

Jag var som berusad av stunden, full av förhoppningar om stor kärlek och framtid. Och lycklig för musik som berör. Och när spelningen efter ett par extranummer var över kom Sara fram
till mig och överlämnade en ros. Jag var stum, men tänkte att jag kanske, kanske lyckats förmedla en del av den tacksamhet jag kände. Att hon kanske sett den.