Simplicity

Ett parti Betapet i sällskap av ett glas rött och ett par skumtomtar.

Ibland behöver livet inte vara svårare än så.

När sår läker

Nära, nära och med massor av kärlek tillbringar vi våra lediga dagar tillsammans.

Och vi helas igen.

När allt brister

Frejdigt utropade jag förändring, och visst ska den komma, men inte har jag nått den punkten utan att nästan ha slagit i botten först.
Två av oss tre i ledningsgruppen tycks helt slutkörda. Jag slapp dock få en pacemaker inopererad sista dan innan julledigheten.

Vad jag däremot fick var ett mycket uppslitande gräl med barnens pappa, och en oro för barnen. Ovanpå allt annat.
Ångesten har snörpt mitt inre. Sedan en vecka har jag inte förmått äta, och att andas har varit än svårare. Och jag har gråtit tills där inte fanns några tårar kvar. Och igår kväll, då barnen äntligen kom åter - kom kollapsen.

Märkligt hur det mentala talar genom kroppen, när det inte hittar bättre vägar ut.

Idag reser jag mig. Njuter av lediga dagar och väljer att se förbi horisonten.

The end...and the beginning

Nu har jag kommit till beslut. Skönt så.
Jag vinner inte den här matchen. Laget kan möjligtvis vara fel sammansatt, men med så usel ledare blir inga resultat och aldrig nånsin någon ändring.

Nu torkar jag tårarna och borstar av mina knän, söker nytt jobb och ber för de som blir kvar att koncernchef inser sitt misstag och ger mina kollegor en ny VD.


Ikväll får Frank ett besök. Men först; skogen och en bastu.

Ha en fin fredag, alla!

Stunder av varmt

Bo Sundström och Frida Öhrns "Jag har gått inunder stjärnor". Jag fick den till mig idag, bifogad ett brev av kärlek.

Och jag är lycklig.

http://www.youtube.com/watch?v=MFPS_9Bd-d4

Jag, ur fler perspektiv

"Entusiasmerande", "inspirerande" och "driftig" var omdömen jag fick mig till livs under gårdagens övningar. Vi var några från jobbet som lyssnade till Mia Törnblom och Susanne Petersson och uppmanades av desamma att träna på att ta emot och att ge varandra självbespegling. I syfte att uppskatta sig själv lite mer, och därmed andra.

Men det var då det.
Nu vill jag bara stänga dörren till mitt kontor, dra för gardinerna och vara ifred.

Om inte långt härifrån...

Resa i det våta grå

Articifiell brasa, knäck och klappar packade.
Nu drar vi till Bottna, västkusten, och firar jul och åtta födelsedagar.

Personliga, åtminstone

Det var älgar utan horn som mest liknade åsnor. Gubbar och gummor som var både halta och lytta. Vinda granar och långsmala grisar. Men de flesta rätt så charmiga, våra pepparkakor.

Vilket förmodligen är mer än man kan kalla knäcken. Stenhård och spilld lika mycket utanför formarna. Men, som G sa;
"-Vilken tur att de inte blev som de skulle, mamma!! Får jag ta en till?"

Söndagsfilmen

Sa jag förresten att du måste se Michael Clayton?

Julen är här!

Något av det bästa med jul är Tomteskum.

Att hitta c h o k l a d d o p p a t Tomteskum gör att min jul just startat - och att den förmodligen inte är över förrän jag ätit upp butikernas hela lager av dem. Eller dött fetmadöden.

Skurkärring?

Disträ, efter en jäkligt lång dag på jobbet, fann jag mig själv vid bandet på ICA, plockandes upp vad jag stoppat ner i min korg. Medan varorna färdades mot kassörskan insåg jag att vem som helst kunde avfärdat mig som komplett neurotiker.

Där åkte:

• tvättmedel


• diskmedel


• maskindiskmedel


• rengöringsspray


• refill till rengöringsspray


• schampoo till barnen


• ...och ännu ett schampoo till barnen
  

Som tur var fick jag med mig en tomatsoppa också.

För skurkärringar har väl också matrast, antar jag?

En kos dagbok

08.59(.59) - Skramlar in på styrelsemöte
09.50 - Kollar av mailen i kisspausen
11.25 - Kollar av meddelanden i telefonen
11.30 - Äter lunch med styrelsen
12.30 - Möter leverantörer och diskuterar ev uppsägning av avtal
13.15 - Lyssnar av läget på avdelningen
13.30 - Har övergripande kvalitetsmöte, som drar ut på tiden till...
15.00 - Beställer jutesäckar att fylla med Twist till medarbetarna
15.30 - Samtal med Cancerfonden om den planerade julgåvan
16.00 - Postar prover till underleverantör jag är missnöjd med
16.15 - Planerar för mötet i nästa vecka med vår största kund
17.00 - Går igenom högen av post-it´s som invaderar mitt bord
17.33 - Packar ner ledningsgruppsprotokoll att skriva hemma ikväll...

17.35 - Konstaterar att jag fan inte sålt ett skit. Idag heller.

Jag får inte ihop rollerna jag har på den här firman; säljchef, marknadsansvarig, säljare, prepresschef, styrelseledamot, ledningsgruppsmedlem, projektledare...och jultomta. Men annorlunda måste jag göra. Eller anställa en sekreterare. Bums.

Words in public

Dess vara, eller inte vara. Det är sannerligen frågan...

Snövit

Har man inget städskåp står dammsugaren konstant framme.
Den här är vit som snö och tyst som en dalande flinga.

Och nu behöver jag inget städskåp längre.

Bra film

Se den, och bli varm i hela kroppen!

Glada färger

På Västerås Konstmuseum kan man nu se Olga Boldyreffs färgstarka, mestadels virkade, konst.
En vitamin-boost i det så grå november.



Olga Boldyreff, Wall drawing boxes, 2001-2002
Foto: Emmanuel Watteau

Mer vitt, mindre grått

Stora flingor virvlar utanför mitt fönster. Välkommen, snö!

Göra slut

Jag är lurad. Varje gång något glassigt magasin lockar mig att bli prenumerant mot att jag få något jag inte visste jag behövde, går jag på det.

När Kristin Kaspersens uttjatade nuna idag låg och väntade i min brevlåda var det för sista gången. Prenumerationen är uppsagd.

Nu väntar jag bara på att behöva hejda mig inför nästa lockande erbjudande.

Those Dancing Days

Hennes röst! Så bra!
"Hitten" är en av årets bästa låtar, om du frågar mig.

Sniff på julen

En tjyvstart med vörtbröd, leverpastej och saltgurka försätter mig i längtan till jul.
Nu vill jag bara förbereda klappar, skafferi och hem för firande. Inte alls jobba.
Men jag är rädd att listan över våra kunder och vad de ska få till jul är så nära jag kommer. Idag åtminstone.

Bilden lånad från briolekolar.se

En dåres envishet

Somnade med värk i kroppen och vaknade likadant. Att stanna hemma i varma tofflor känns därför som ett bra val.
Jobbar gör jag förstås ändå. Och jag inser att jag inte är ett dugg bättre än min far, som rapporterar från sjukhussängen att han "inte har tid att vara hjärtsjuk". Han ska ju ""slutföra Hamlet-föreställningarna och sedan sätta upp en Ibsen!
Oförbätterliga han.

Kanske borde jag ta en kopp the med grannen istället.

Crescendo av lycka

Om jag fick lite massage, kärlek och samtal en fredagskväll, sovmorgon, vänner och god mat en lördag och så långpromenad, konst och en bra film på söndagen skulle helgen vara mer än jag kan önska.

Jag fick också två alldeles för fina plagg och en spakväll på tu man hand.

Förtjänar jag verkligen detta?

En helg av kärlek

Jag vill ibland nypa mig hårt i armen, men om detta är en dröm vill jag inte riskera att vakna ur den...

Biljetter i min ägo

Angie Stone på Berns den 6 februari

The Cure på Hovet den 9 februari

Eva Dahlgren på Cirkus den 26 februari

När allt blir till gröt

När dagarna känns som snurrigast och jag undrar vilken
nytta jag egentligen gjort försöker jag påminna mig om vad
som faktiskt uträttats;

06.00-08.00
Gått upp,
ordnat frukost,
plåstrat knän,
packat frukt
och fått iväg tre barn till skolan
- försent

08.30-16.30
Jobbat,
jobbat och jobbat.
Härjat med gubbar,
stöttat unga kvinnor
och fattat beslut.
Ringt tandläkare,
frisör,
fotvårdsklinik,
bilfirma
och ordnat ett körkort.

16.30-18.30
Pratat med barn på fritids
och riggat barnvakt.
Handlat mat,
varit med på handbollsträning
och lagat middag.

18.30-19.30
Pratat med mor
och en bror.
Tvättat,
strukit
och vikt kläder
- med 9-åring mellan mig och
strykbrädan, eftersom han ville
"gå på mamma-kurs" just ikväll.

19.30-21.00
Smort liten vintertorr fot
och sett Astrid Lindgren på tv.
Förhört läxor,
läst Barbro Lindgrens
"Loranga, Loranga"
och stoppat om barn.

21.00-21.30
Motat en förkylning
och diskuterat oordning...

21.30-24.00
Fått undan disken,
spelat Alfapet,
mailat,
bloggat
och sms:at


Så framträder grynen ur gröten, något litet.
Nu ska här sovas!

Med november

...finns också bra saker.
Apelsiner och pepparkakshjärtan, stavas de.

Lång dags färd mot natt

Jag har drömt om att få krypa tillbaka ner i sängen ända sedan jag gick ur den i morse. Nu ska jag äntligen göra det, med en hel packe tidningar och en ny bok till sällskap.

Frågan är väl bara vilken av dem jag kommer vakna med över fejset i natt.

Facebook, why?

Vi är fler som inte hajjat hajpen.

http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/alexschulman/article1195729.ab

S E A L

Den mannen ger mig gåshud. Om och om och om igen...och igen.

Så jävla bra.

Tisdag och tillbaka till helgen

Grått, grått utanför fönstret. Men här hemma, vid köksbordet med ett tänt ljus, är varmt och fint. Högen av papper och kalendrar på min vänstra sida till trots. Angie Stone i bakgrunden och tankar i förgrunden. Inte alla var de borde vara, förståss.

Tänker istället på helgen och att Parfymen var en obehaglig men jättebra film. Liksom Helena Bergströms Se upp för dårarna. Men att Lyckbergs Isprinsessan på tv var mer tveksam.

Tänker att det är vackert när vi minns de döda och önskar att ljushavet över kyrkogården borde vara lite oftare. Ett litet ljus vid det högsta trädet fick bli min omtanke om alla de vars gravar jag inte hade möjlighet att besöka; mormors, farmors och farfars, där långt upp i norr.

Tänker att helgen blev precis så bra den kunde. Massor av tid för mig själv, med sömn att komma ikapp med, träning för kroppen och tankar att få tänka ifred - och ända till slutet. Men också att jag fick den där dagen med bara A, som jag så mycket sett fram emot.
Vi åt mat på Varda, strosade lite på stan, men framförallt hem därifrån. Hand i hand pratade vi om smått såväl som stort och jag fascineras av hans förmåga att vara så socialt intelligent. Inte på sättet som gör någon extrovert och kastandes ut i publika sammanhang helt ohämmat, utan på ett brilliant iaktagande, analyserande och mycket respektfullt vis. Vackert, helt enkelt. Och klokt. Känns som en ynnest att få gå vid hans sida genom åtminstone denna del av livet.

Halvvägs genom helgen

Det går ju riktigt bra det här!

Med mig själv

En hel helg med bara mig själv står för dörren. Det är nu jag kan göra precis vad som faller mig in - helt ostört; sortera bilder över hela vardagsrumsgolvet, träna, sova, se film eller läsa ikapp alla magasin som fortfarande har sin plast ikring sig. Spela plattor på högsta volym, städa - eller låta bli - vilket som.
Det är nu jag kan kalla samman brudarna för drinkar på stan. Jag behöver bara bestämma mig och se till att det blir av....

...joråsåatt.

Älskade kloka

Ledig dag idag. På riktigt, den här gången. Hade inte lurat mig själv med att tro att jag skulle få nåt jobb gjort hemifrån, vilket jag brukar - och vilket a l l t i d slutar i stor frustration.

Nej, ledig. Och dessutom i fred med bara mina barn eftersom mannen och bonussonen åkt iväg för handbollsläger hela helgen. Som gjort för mys.
Och det blev det. Nästan. Bara när två väskor skulle packas och tusen frågor haglade över mig samtidigt tappade jag fattningen igen. Som så ofta på sistone. Jag är oerhört lättstressad och har liksom nerverna utanpå. Fatta beslut fungerar inte längre. Känner mig helt kortsluten, och lyckades säga d e t åtminstone. Varpå barnen tystnade och storebror med sitt sedvanliga lugn och analytiska förmåga klarade ut situationen. Förmodligen mitt i prick.
"-Du kanske behöver den träningen som du pratat om, mamma? För att rensa huvudet, liksom?"
Såklart skulle jag det.

Och innan han for iväg med sin far fick jag världens skönaste kram och så viskade han:
"-Ska vi höras efter frukost imorgon och hitta på något, bara du och jag?"
Såklart vill jag göra det. Precis just det.

Trött och trist

Jag äter blodpudding och broccoli, dricker apelsinjuice och tillagar kycklinggryta i gjutjärnspannan - och skulle kunna äta en näve spik om det bara gjorde mig mindre trött.

Humöret fortsätter svika mig, gång på gång, och det känns orättvist mot mina nära.
En tur på stan för skridskoinköp blev till ett slag med slägga rätt över nacken...och nu sitter jag här igen. Med min blodpudding.

Flera anledningar

till att humöret höll sig upprätt ikväll:

1. Han är oerhört fin i sina glasögon. Och märkligt oberörd.

2. Det är något mycket komiskt i att han undrar vad "Det var länge sedan jag plockade några blommor" heter, på tyska.

3. Och att han uttrycker sig: " Jag är verkligen en älskare av kyckling, mamma". Han är ju inte sjuttionio, menar jag.

4. En storebror som påbörjat middagen och dukat innan jag kom hem.

5. En spökkväll med 6 pojkar, läbbigt godis och Corps Bride. Till bara ljuset av stearin.

6. Tre små herrar som självmant väljer att gå och sova. Utan konflikter, nånsin.

7. Att jag bestämt mig för att vara hemma tisdag-onsdag och fredag. Hellre sitter jag hemma med dåligt samvete för jobbet än tvärtom. Mina barn är dessutom betydligt roligare umgänge än ett halvtomt kontor.

Humördagbok, fredag-söndag:

Fredag
Äntligen helg-känsla. Serverad en iskall öl medan maken lagade middag. Helt oförklarlig växande känsla av irritation. Sinnesnärvaro nog att gå och lägga mig tidigt. Gudskelov.

Lördag
Lagom lång sovmorgon. Två iväg för match, medan vi andra tofflade runt hemma och hade det skönt. Ända tills det var dags för mig att skjutsa fler handbollsspelare till match. Då, helt plötsligt och av ingen egentlig anledning, kände jag hornen på utväxt igen. En idiot i röd liten bil full av hundar fick mig att tappa konceptet alldeles och jag blev till en grottmänniska och besvarade hennes långfingerpekanden med detsamma. Ungarna gjorde stoora ögon. Och en kvart senare skämdes jag.
Så lyckades jag hålla humöret och tillochmed ha rätt skoj under eftermiddagen. Hade det inte varit för att hatthyllan rasade ner i samma veva som jag skulle skjutsa iväg lillebror till en kompis hade jag kanske sluppit ytterligare ett bryt.
En god middag och några gapflabb hos grannarna avrundade dock dagen fint.

Söndag
Sovmorgon. Igen. Men fortfarande trött. Helt solo hemma. Kunde ju varit underbart, om jag inte stört mig på att:
* Internet-kopplingen inte funkade
* jag är fet
* jag har bitit ner en nagel så att den gör ont
* jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra, av allt det som borde göras, och därför inte fick något gjort - inte ens läste jag tidningen?!
* ...och när jag inte får något gjort blir jag på ännu sämre humör

Så där tuffade det på.
Jag var ett monster som till slut var tvungen att brotta ner mig själv i sängen och dra kudden över huvudet för att inte vara otrevlig mot min familj mer.


Förunderliga humör. Förunderliga jag.

En torsdag i Stockholm

Och mitt i natten åkte jag hem igen, genom den täta dimman med Nina Simone till enda sällskap.
I bagaget hade jag känslan av upprymdhet efter en dag med många sköna möten. Visserligen bara ett av professionell natur men desto fler av personligt närande slag.

Jag fick mig en mysig lunch med lillebror på omtalade Indian Garden vid Hornstull. Bakom en oansenlig dörr mot Heleneborgssgatan dolde sig ett livligt myller av människor som, liksom vi, kommit för att trängas med den varma doften av kokos och garam masala.

Mätta och belåtna fick hans nya lokal också ett besök. I funkisstil och med stora fönster mot vattnet och Långholmen inreds en fantastisk studio i vitt.
(Och jag vill byta jobb. Igen. Det är alldeles för lite av väggar iklädda vit akryl-rya där jag tillbringar mina dagar.)

C´s nya arbetsplats blev min nästa anhalt. Där var harmoniskt med halvrunda väggar tapetserade med trädstammar och doft av nyoljade golv. (Och jag vill byta jobb. Igenigen.)
Hon slet sig från alldeles för mycket att göra och lät mig istället bjuda henne på middag på Berlin och drinkar på El Mundo.

Träffade på några gamla bekanta där och fick till min förvåning höra att jag är saknad. C tyckte mest att det bekräftade det hon ägnat kvällen åt att övertyga mig om - att jag "jobbar på rätt sätt". När C säger det blir jag glad och stärkt, eftersom jag känner henne som en oerhört kritisk och orädd person. Hon frågar om jag vill ha feedback och ger mig den, som ingen annan. Rätt upp och ner, liksom. Hon är förmodligen den coach jag slipper pynta tusenlappar för att hålla mig med.

Just ja, mellan bror och C hann jag med en del shopping. Och vore det inte för de oerhört vitaliserande samtalen under dagen hade jag förmodligen brutit ihop i nån slags för tidig 40-årskris när jag nästa morgon betraktade högen av kartonger och kassar innehållandes:

1 st dammsugare
1 st stykbrädesöverdrag
1 st visitkortshållare
2 st almanackor
julklapps(?!)papper
och
snöre

Jag är förmodligen hemskt mycket äldre än mina 36.
Men väldigt tacksam.

Nina Simone

...i Francois K´s remixar, blir mitt soundtrack till denna onsdag.

Om plattan verkligen är bra tvistar de lärde. Vissa hävdar att Nina blir misshandlad av de nya beatsen, medan andra tycker att hon behöver dem.

Men bara omslaget i sig gör mig nyfiken. Så himla snyggt.

Underligt

Livet är verkligen fint med mig nu. Kanske har det aldrig varit vackrare.
Kärleken är stor och familjen harmonisk. Jobbet är som det är, och jag är förmodligen ändå aldrig riktigt nöjd, så det funkar.
Jag har en trygghet ikring mig som aldrig förr. Jag är stark i min mammaroll, och faktiskt också i min chefsroll. Jag lyckas tillochmed, åtminstone emellanåt, ganska bra med att få ihop bitarna i pusslet - familj-kärlek-jobb-vänner-egen tid och gemensam.

Det är bara det att något konstigt händer mig i allt det här bra. Jag får en plötslig längtan efter...farligheter. Inte nödvändigtvis såna jag tidigare utsatt mig för, men t ex har jag oftare och oftare känt sug efter cigaretter(?!). Jag, som inte rökt på flera år, och aldrig på riktigt egentligen?!

Än så länge är förnuftet starkare än känslan.
Men ändå. Underligt.

Rumphugget

Att missa slutet av filmen för att dvd´n hakar upp sig är precis lika irriterande som att behöva konstatera att 30 cm tapet saknas innan väggen är klar - och tapeten dessutom kostar 600 spänn rullen.

Jag fick uppleva både-och i söndags.

Han roar mig!

En lite gråmulen söndag utspelades följande i vårt kök:
"- Gustav, har du funderat på vad du önskar dig till jul?
- Näe...
- Kanske du kan göra en önskelista idag?
- Ja!"

Efter att en rad dyra önskningar ivrigt präntats ner - såsom
cykel och skidor - föreslog jag lite mer anspråkslösa alternativ
att komplettera med, som:
"- Vad tror du om en egen fiskelåda? Skulle det kunna vara nåt
för dig som älskar att fiska?"
"- JA!! Bra idé mamma!"

Varpå små bedårande bokstäver tog form:

" a - k - v - a - r - i - u - m"

Kvinnokraft

Sprang ihop med en gammal klasskompis igår kväll. Hon är numera (och kanske landets enda kvinnliga?) chef för en kriminalvårdsanstalt. Tufft.
Jag tog hennes mailadress innan jag rusade vidare och nu har jag skickat henne ett förslag på nätverkande.
Saknar den kvinnokraft jag vet finns så mycket av därute. Vi måste bara bli ännu bättre på att dela med oss. Tror att vi på så sätt vinner både egen kraft och gemensam makt.
Vi kvinnliga chefer är fortfarande åt helvete för få, med för litet (erkänt) inflytande och pinsamt ynklig del av lönekakan och styrelserumsplatserna.
Men med så ofantligt mycket att ge. Och få.

Sovrum

Det fick bli Sandbergs Sofie, i vitt.
Åtta våder för 1200 spänn.
Inte riktigt klokt. Men snyggt.

Nyast i samlingen

Njutningsbart.



Energiskt.



För hela familjen. Speciellt den manliga delen.



Bluesig soul.



När gammal är äldst.

Kinderägg-fredag

• "Nånting gott": lammet på Limone
• "Nånting roligt": Fredrik Lindström på ett fullsatt Västerås Konserthus
• "En överraskning!": lunchträning - äntligen

Och det blev torsdag

Och när storkillen åkt på träning och lillkillen umgicks
med vänner tog jag mellankillen i handen och åkte för att
handla middagsmat. Så himla sällan jag får ha honom ifred,
och han mig.
Han ringde och meddelade sin tränare att han ville stå över
kvällens träningspass och istället gick vi där, i en mysig liten
affär, och botaniserade bland hyllorna.
Småprat i bilen på väg hem och ännu mer medan maten
tillagades kändes välbehövligt och så värdefullt.

Vi talade om stort och smått. Han är en oerhört socialt
intelligent kille och hans analyser av omvärlden är ofta
träffsäkra och imponerande. Men om hur man lagar mat
får jag lära honom.

Efter en skön lässtund och strax innan han somnade viskade
han i mitt öra;
"-Vi hade trevligt ikväll, mamma..."

Och jag är världens rikaste människa.
Ska aldrig mer glömma det.

Tjejmiddag

God mat, långt prat och sköna garv.
Uppdatering av varandras liv. Alla olika. Alla fina.

Nedbäddad, med bara för många kuddar till sällskap,
njuter jag nu av tystnaden och av att sakna min man
intill.

Och alldeles strax kommer liten sovande fotbollshjälte
hem från landskampen på Råsunda....

Connection

Vårt trådlösa nätverk härhemma har min mans initialer.
När jag alldeles nyss kopplade upp mig fick jag meddelandet;

"Trådlös nätverksanslutning är nu ansluten
Ansluten till: xxx
Signalstyrka: Mycket stark"


Ligger nå´t i det.

Höstperspektiv

Låna ut din kamera till ditt barn
- och se höstpromenaden ur nya perspektiv.

Foto: Gustav, 9 år

För lång dag

Människor i kring mig har det jobbigt.
I jämförelse med dem har jag det inte.

Men jag är trött.
Ända in i märgen.

Jag har just kommit hem från jobbet, och
alltför snart är det imorgon.

Hit och dit och hit igen

Sätter mig i bilen, ringer upp familjeläkaren som fem mil senare svarar.
Att jag bör komma dit. Omgående.

Nåja, jag hann slänga upp datorn åtminstone.

Dissa

Mia Törnblom på tv, och jag är som vanligt skeptisk mot allt/alla som är så hypade.
Kanske är hon bra, men jag har inte bestämt mig för det än.
Och René Nyberg har fortsatt skitjobbigt med torra(?) ögon?

Förlåt. Har bara en sån där kväll.

En fredag långt ifrån färdig

Huvudet når bara knappt över högarna på bordet, och på firman är jag snart ensam kvar. Med Musiq Soulchild som enda sällskap. Inte för att det är att beklaga.
Men ändå.

Med kärleken som boja

Det slog mig idag att jag är befriad, äntligen.
Jag orkar inte ens svara på sms eller mail från honom.
Han upptog alldeles för mycket av mig under alldeles för lång tid och det kostade mig åt helvete för många tårar. Ingen har gjort mig så förvirrad som han. Han fick mig tillochmed att tro att det var honom jag älskade.

Men det var vad jag hittade inom mig själv jag lärde mig älska.
Och mig har jag kvar.

Upplösning

Jag gjorde som jag brukar när något verkar oöverstigeligt. Jag lägger det åt sidan för en stund.
Lät skiten vara över natten, och i morse var det enkelt fixat. Nu är muggen som ny, och doftar gott igen.

Skitäckligt

Hade verkligen sett fram emot att han skulle vara borta några dagar på utbildning.
Ensam med barnen ger annan slags samvaro och dessutom var det länge sedan jag fick tillfälle att sakna honom.

Det började så bra. Jag styrde upp klippning av hår, kompis på besök, fotbollsträning och läxor gånger tre. Vi hjälptes åt med middagen. De åt och jag gräddade våfflor.
Vi pratade, de duschade och jag stoppade om dem. Och hann innan dess med sagoläsning gånger två.
Musiken till vilken frukostflingereklam som helst kunde varit vårt soundtrack.

Så slog jag mig ner vid de tända ljusen i köket, med ett glas vin och laptopen och tänkte mig kunna hämta in lite saknad tid för alla fina vänner, läsa in mig på vad som hänt på sistone och svara på några brev.
Det var då jag upptäckte det - fina små bajskrovar som låg och guppade i toaletten till bredden fylld med vatten.

Och nu vill jag att han kommer hem. Bums.

Helsnurr

Potatissoppa och våfflor till middag. Och eventuellt hamnar rätt ingredienser i rätt bunke. Lovar inget. Det har tagit mig sjukligt lång tid att ens svara folk på frågor idag. Jag tycks ha blivit fattad i fötterna och rejält omskakad, eller nåt. Ordning på hjärnkontoret är det inte.

Jag skrämmer mig.

Mer musik

I EsbjörnSvenssons-anda. En (åtminstone för mig) ny trio.
Så bra.

She´s back

En gammal favvo, still going strong.

Ont mellan tänderna nu

Jag är så jävla kass på att passa tider. Är konsekvent för optimistisk när det gäller att uppskatta tid och skitdålig på att ge mig iväg i rätt tid när jag ska nånstans.
Hela mitt liv har jag levt med det här, och min omvärld med mig. Jag är konsekvent för sen, helt enkelt. Kom sist tillochmed när jag föddes, som sista barnet att födas på Östersunds BB år 1970.

Självklart kom jag heller inte i tid till tandläkaren imorse. Kom på mig själv med att söka yttre omständigheter som kunde förklara min sena ankomst - hur jag råkade ta fel avfart från E18, fastnade i bilkö och sedan var tvungen att växla pengar till parkeringsavgiften....men så drabbades jag av tillfällig självinsikt och insåg att ingen av de där förklaringarna ju håller. Den här gången heller. Hur mycket jag än skulle önska att det var nån annans fel.
Så när jag flänger in på mottagningen, andfådd och med ena armen och handväskan på utsidan av svängdörrarna och resten av mig själv på insidan förmådde jag inget annat än ett fånigt urskuldrande flin och ett "-Oj, jag är sen igen, va...?".

Att Clara verkade ha överseende fick jag bara en liten stund senare anledning att misstänka varit en skenmanöver.
Jag menar - herregud - gör det verkligen sådär ont att ta bort tandsten i vanliga fall?! Det kändes som ren och skär hämnd.

Kastvindar en fredagskväll

Fan. Jag kan ju inte hålla mig till ämnet. Har nu skrivit två novell-långa inlägg om vad som far runt i mitt huvud - vilket som vanligt är analyser av mitt liv, för att komma närmare förståelsen av vem jag är, och varför. Mitt livslånga(?) arbete.

Trodde verkligen jag hade nåt kärnfullt att pränta ner ikväll, men får idka självcensur innan något kan publiceras. Det står nu klart. Annars måste det bli en biografi i bokform. Och den skulle vara fullkomligt ointressant för alla utom jag, förmodligen.

Retrospektiv

Fredagkväll
matlagning
ett glas vin
barnen nära
mysigt prat
Stephen Simmonds
och
...jag, själv.

Stunden får mig att minnas svunnen tid.
Ikväll ska här skrivas!

Jag, enligt Zapera

"Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv."

Tamejtusan, jag tror det stämmer.

Knas

Jobbar övertid för att hinna vara borta två dagar. På jobb. På övertid.

Herregud.

Ett omtumlande lugn

vi har vandrat bland sandynerna i vild vind
och upplevt sensommarens farväl

vi har varit ute i natten och sett en himmel
rymma fler stjärnor än vi visste fanns

kobjällror har ackompanjerat tystnaden
och kärlekens tydliga närvaro

en berättad fadersuppgörelse
har gett mig insikter i min egen


jag har krattat löv
...och funnit mina stigar

Foto: Klas Sjöberg

Och på måndag

...ska jag hämta denna ur brevlådan.
Bevare, all you gubbs out there, for me to meet.

Lappkast

Foto: Klas Sjöberg

Idag tar jag högen av olästa magasin under armen, en flaska vin i den ena handen och min man i den andra och tar oss till friden i Sörfjärden, Hälsingland.
Som kontrast till alla budgetar och avtalsskrivanden ämnar jag nu loda runt i stövlar och morfars mockajacka ett par dagar - och bara njuta av tystnaden och hösten.
Jag behöver massor av mer tid för att hinna allt jag borde, men ännu mer behöver jag en paus.
En stund för själen. Med min älskade.

Två sidor av samma mynt

Alldeles nyss ramlade ett mail ner i lådan; SVT Kunskapskanalens Tv-tablå för kommande vecka. Jag skrattar åt mig själv och den dammtorra person jag förmodligen är som prenumererar på dylikt.

Men imorgon - då blir det yta och badtaste-glamour, bara!
5 timmars musik har mixats, vakter har anställts, barpersonal likaså. Bilder och annan rekvisita har förberetts, bar och tilltugg har inhandlats (/sponsrats till. Tack Niclas!) och kläder och accessoarer har hämtats in från allehanda obskyra ställen.
Imorgon bitti ska ljus och ljud riggas och lokalen pyntas redo att ta emot 200 partysugna gäster! Sedan ska jag stoppa ett Jenka i munnen och spraya håret till autentisk 80-talslook, stoppa ner fötterna i ett par cerisa pumps och kroppen i en helt obeskrivlig outfit och ta en Tequila för att överleva traumat att se mannen i hockeyfrilla-peruk!

?

Jag har förresten kommit att undra om jag möjligtvis är den enda försäljningschefen on earth, med hjärtat till vänster?
Och går det verkligen att kombinera? På riktigt?

Sånt man kan undra.

Till sällskap

And the budget-arbete goes on...
Med Josh Rouse i spelaren blir det lite mindre outhärdligt.

På villovägar

Hur kommer det sig att jag, som alltid hatade matten i skolan
sitter här, på övertid en torsdagskväll och r ä k n a r?

Jag har gått vilse. Det är tydligt.

Tre gubbar, tre gubbar

Mina noteringar tenderar handla mycket om ett utav våra tre barn, helt orättvist. Ska ändra på den saken.

Under tiden den lille tar utrymme, funkar den större som en klocka. Han har överseende och tålamod som en ängel, tar stort ansvar för sina tider att passa, läxor att göra och träningar att ta sig till och från. Underbar. Nästan vuxlig, som Alfons kanske skulle sagt. En del av mig hoppas på ett fnatt från hans sida snart. Men kanske kommer det aldrig, och då gäller det att se honom, ändå. Att låta honom få lika stor del av utrymmet, ändå.

Stora-stora bror börjar bli tonåring. Med allt vad det innebär. Liten ibland och stor ibland. Ganska bra på att ta plats, vilket som. Hans inneboende latmask kan vara oerhört irriterande, men till skolan verkar den inte följa med. Tvärtom. Han är toppenduktig och kommer hem med det ena berömmet efter det andra.

De är en fin samling, de tre. Olika och härliga!

Och som belöning

...för sju fådda stjärnor fick han välja ganska fritt.

Och valde en extra engelska-glosbok att göra.

Herregud. Vem ÄR denne lille man, egentligen?

En sorts lösning

Jag har ju tidigare skrivit om min G och om entusiastiska lärare och fritidpedagoger som kontinuerligt hittar ytterligare ett hopprep eller stressboll för honom att sysselsätta kroppen med när den inte vill vara still. Eller hur de, när det inte räcker, t ex prövar att låta honom ligga platt på magen på golvet och skriva sin välskrivning.
Nu har fröken dessutom utvecklat ett särskilt belöningssystem med guldstjärnor om han lyckats låta bli att störa alla sina kompisar bara för att pännan måste vässas.

När jag uppvisar något mindre tålamod än dem och avkräver G ett eget förslag till hur han ska kunna hålla sig till gängse normer, svarar han mig;
"-Jo, NU vet jag! Jag skulle ju kunna dra ner världskartan och sätta min bänk mellan den och svarta tavlan, så får jag ju lite lugn och ro?!"

Observera hans abslouta övertygelse om att det är han som behöver bli mindre störd och inte resten av de sexton eleverna plus läraren. Min klena tröst är att han åtminstone vill hitta en lösning och inte funderar alltför mycket på vad andra ska tycka. :)

Med minnen till sällskap

En halv kväll och en hel förmiddag, ensam med mig själv. För att inte gå miste om värdefull tid ställde jag imorse klockan på väckning. En lång skön frukost med tidningen från pärm till pärm har nu avnjutits.
Gårdagskvällen spenderades med chokladkaka, rödvin och gamla dagböcker och brev. Minnen ur en svunnen tid passerade och både tårar och skratt framkallades.
Det är fantastiskt med alla de personer och upplevelser man går igenom under ett liv. Och underbart att kunna komma tillbaka till vissa av dem - och att bara behöva vända blad för att slippa andra.

Fredag - farväldag

Jag vänjer mig aldrig vid detta.
Att varje vecka ta farväl av sina barn är tungt. Vill ju ha dem nära, all tid.

Förmodligen inget mindre än deras far vill det.

Att se det fina

"-Men, för i helvete! Kan du inte bara göra saker som man SKA?!!" hörde jag mig själv ryta imorse, samtidigt som jag kastade honungsflaskan rätt in i köksväggen.
Och det riktat till en liten man vars hela väsen är något annat än enligt mallen?

I skolan har de en hel arsenal med åtgärder för att underlätta för honom och hans kompisar att inte störa och störas. Det är hopprep och bollar och hörlurar, det är ligga platt på magen och skriva och såväl extraböcker som extra-extraböcker. Jag emottar med tacksamhet lärarnas tålamod och engagemang, och deras förmåga att se även förbi hans jobbiga sidor.
Han är ju en liten person lika full av enerverande rörlighet som av talanger och fina sidor.

Igår berättade en fritidsledare entusiastiskt om den utbildning de just gått, "Focus", och hur rätt hon anser att den pedagogiken är just ifråga om barn som mitt. Det går ut på att se och betona ett barns styrkor istället för att tjata om det som funkar mindre bra. Att genom höga och positiva förväntningar hjälpa barnet att nå resultat istället för att döma ut någon och sänka förväntningarna, vilket är att etikettera ett barn negativt.

Min G kan verkligen driva mig till vansinne. T ex när han inte bara äter sin youghurt en onsdagsmorgon, utan krånglar med honungen, springer med skedar som ska sköljas och dropp som ska torkas...
Jag har ett ganska stort tålamod, men när det brister så gör det.

Jag bara önskar av mig själv att jag aldrig, aldrig mer ber honom "göra saker som man SKA". För vad betyder det? Egentligen? Att alla ska vara lika, och göra lika?
Om det innebär ett enda avkall från det som är hans styrkor får det vara. Hans sprudlande fantasi och rika språk, hans sällsamma matematikbegåvning och hans oerhört uppskattade sätt att vara en vän är förmågor få förunnade.

Att han behöver sin rörelse är vad som måste få vara. Även om det gör mig arg emellanåt, men utan att jag kastar honungen i väggen nästa gång.

Jag ger mig själv

...en guldstjärna för att jag lyckats hålla tankarna i nuet, hela helgen.

Ingen ångest för framtid eller krav på beslut.

Bara nu, och tacksamhet.

Språk

Läste i våras om ett kommande projekt. Tog kontakt för att
diskutera ett eventuellt samarbete, men vi hittade inte fram.
Teckande dock en prenumeration, och nu har första numret
kommit. Verkar sannerligen lovande.
Ska bara få tid till att läsa den också.

Nå´n som vet var man kan prenumerera på tid?

Kallt

Det blåser isande vindar ute idag. Begav mig till skolan med höstjackor att hänga på mina barn.
Det ena fann jag först vid biblioteket på stan, dock. Iklädd t-shirt. Bara. Han oroar mig. Men nu med jacka på, åtminstone.

I klassrummet hade det idag gått bättre. Det pratiga hade stillat sig bland de tre pojkar vilken min G är en av.
Jag bad igår kväll om hans eget förslag till lösning på problemet, varpå han ville texta en skylt att sätta på sin bänk;
"Kom ihåg att inte störa".

Innan klassen skulle promenera tillbaka till skolan berättade hans lärare att de nu skulle plasta in skylten och göra fint tillsammans.

Tack Gud för lärare med tålamod och känsla för individen.

Melankoli

Hösten har en förmåga att försätta mig i en slags tillstånd av konstateranden, av känslomässiga sammanfattningar och bokslut. Lite som att stuva det mentala i boxar för vinterförvaring, somliga för att aldrig mer öppnas.

Kanske är det bra.

Ekvation

En bra grej med att jobba hemifrån är att slippa göra dusch och torka hår, eller att ens behöva hoppa ur pyamasen. Men sen då? Hur går det till egentligen? Jag har ännu inte lärt mig.

På kontoret längtar jag hem för att få jobba mer ostört, men hemma saknar jag rutiner. Här finns ju så mycket att vilja; som att läsa tidningen extra länge, fotbada, ta en långpromenad i den klara hösten därute, måla en stund... Och så vidare.
Det är också himla svårt att inte se skorna som skulle behöva tillbaka till skohyllan, kläderna som ligger slängda i fåtöljen eller benen som ska skruvas fast på skrivbordet.

Hur får man disciplinen att verkligen j o b b a hemma?!
Anyone?

Söndag morgon

Vaknade tidigt denna söndag morgon. Tror mig ha formulerat min närmsta framtid, äntligen.
Det är underbart att ha erbjudanden från andra håll när man känner sig vacklande, men den vind jag för tillfället har i ryggen ska få fortsätta bära mig ett tag till. Inte i något oändligt perspektiv, men i första hand förbi årsskiftet. Så får det bli.

I övrigt:
....har möbler pekats på denna helg. Att få vara med om att inreda en alldeles ny lägenhet är skoj. Att han är hemma och pratar jobb på hemmaplan är ännu roligare. Kanske får vi lite mer av min bror snart.

...var Irene Huss - Torterad torso okej. Härligt Persbrant-befriad, bitvis spännande men förutsägbar.

...har Varda har gjort om sin meny. Eller, inte så mycket menyn faktiskt, men tillagningen. Tveksamt till det bättre.


Och idag ska jag måla. Äggskalsvitt och en egenhändigt bruten skogsgrön.

Salig röra

..i bilen just nu:

Everlast - Whitey Ford sings the blues
Marlango - Selection
Marlango - Automatic Imperfection
Robyn - Robyn UK Retail
Timbaland - Shock Value
Mutya Buena - Real girl
Frou Frou - Details
Imogen Heap - Speak for yourself
Sara Isaksson - Red Eden

Något för varje mood.

Ny årstid

Och jag gillar doften av sensommarregn.

Jag avundas de som får

Inte heller denna gång fick jag tag i några biljetter.
I åratal har jag nyfiket hållt utkik efter och längtat
honom. Nu ger han sin föreställning Zero Degrees
på Dansens Hus, i dagarna de tre. Men biljetterna
var slut innan programmet kom ut.

Men en gång ska jag lyckas....
Akram Khans koreografi till Nitin Sawhneys musik
måste jag uppleva, åtminstone en gång i mitt liv.

Upprop

Idag började han tredje klass.


Då var han knappt tre år.

Pyamasdag

Att behöva ägna en halv söndag åt jobb är sannerligen inte vad jag uppskattar just nu. Men nu är det gjort. Ikväll ska (jag och) min familj kompenseras med hämtmat och film-mys i soffan, alla tillsammans. Sommarlovets allra sista kväll.

Och kanske, kanske hinner jag hoppa ur pyamasen innan det är dags att gå och lägga sig.

Samtidigt

Festen i går var hur skön som helst. 8 killar i åldrarna 2-12 lekte, hoppade, spelade och busade runt.
De är så fina, och jag är fantastiskt tacksam över att vi har så härliga vänner.

Inuti

Jag vet ingen mer stress-o-tålig än jag. En medicinare skulle förmodligen kunna härleda mina värsta skov till ett helt regelbundet, cykliskt mönster. Men jag, som inte har koll på sånt längre, lever helt oförberedd på när mina bryt ska uppstå och ser aldrig några hormonella anledningar. Men visst känner jag igen mig själv, och avskyr mig när jag är såhär.

Helt plötsligt och lite då och då uppstår känslan av noll kontroll, då jag har för mycket i huvudet samtidigt och en rädsla för av att livet springer mig fort förbi. Hjärnan går på högvarv och kroppen likaså. Jag flänger omkring och försöker vara ultrarationell för att på kortast möjliga tid och sträcka klara av så mycket som möjligt.

Hösten har knappt börjat och redan är agendan fulltecknad. Nu drar skolor och alla aktiviteter igång igen, mannen byter jobb och jag försöker uthärda mitt eget. För att "ha något att se fram emot" hänger ett knippe biljetter till kommande evenemang på anslagstavlan och fester är arrangerade. Föga anade jag väl då hur mycket jag skulle sett fram emot just ingenting istället.

För så känns det nu; en fet jäkla AV-knapp är vad jag skulle behöva. Men i avsaknad av detta har istället garderober rensats, lakan tvättats, kläder vikits och lagts i hög för strykning, handbollskläder och -skor utprovats, pennskrin fyllts på och skolväskor packats. Plast för kommande bokinslagning har inhandlats och regnkläder och inneskor märkts upp...
...och ändå; känslan av otillräcklighet.
Behövs ingen psykolog för att konstatera att problemet sitter någon annan stans. Inuti.

Mannen, som såg det komma, föreslog lite försiktigt men handlingskraftigt att vi skulle inhandla en familjekalender för att få struktur på lite av allt det där som tar min energi.
Sagt och gjort, och visst fasen är det skönt att kunna stryka alla match- och träningstider ur min mentala lista och dessutom skapa förutsättningar för barnen att själva ha koll på sina hållpunkter. Att ha en 12-åring som svarar "- Vet´ne.." på fråga om samlingstid är livsfarligt när man befinner sig i en familj om fem, där "mamman" befinner sig på gränsen till nervsammanbrott.

Nu är alla fyra utflugna på olika håll och jag vet att jag borde jobba. Hindrade mig själv från att fortsätta flänga genom att stoppa fötterna i ett svalkande fotbad, och nu tror jag tillochmed hjärnan börjar svalna.

Men inuti finns fortfarande svallvågor av den stress jag så illa hanterar.

Two off, three to go

Har just cyklat iväg med liten G som fick erbjudande om
bio-kväll och övernattning hos bästisen. Även om jag gärna
hade behållt honom här hemma och nära.
Men, men, snart är sommarlovet till ända och chanserna
färre till spontana infall och sena kvällar med kompisarna.
Och för att barnen har vänner är jag tacksam.

Mannen firar nybliven fader och ringde just hem för att
berätta att det blir senare än tänkt.

Trött 12(14?)-åring ser Simpsons och är allmänt asocial efter
en veckas träningsläger. 11-åringen pratar spel i telefon med
en kompis.

Och här sitter jag och väntar på att min vän Isomac ska bli
het nog för att serva mig med en len latte.

Små saker. Men sköna.

Och det blev fredag

Och inte en dag för sent.
Och upp och ner har den varit, hittills.

Upp var:

• ett mycket bra möte (med en av våra politiska förbundstidningsredaktioner - och jag slapp göra ett enda politiskt ställningstagande! Puh, som jag våndats i onödan...)
• lunchen på kitch-sköna Vurma i Vasastan (http://www.vurma.se/Startsida/)
• att få dela den och klokskaper med C (så ung och så smart. Saknar henne!)
• att jag hann med 14.06-tåget hem (och under resan förkortade helgens jobb med exakt 56 minuter)
• att jag hämtat hem mina älskade söner (varav en dalmas med reklamerad frilla)
• ett najs strykjärn som väntade mig på köksbordet (han hade inte köpt det strykjärn jag kollat in utan ett helt annat. Men med "auto-shut-off"-funktion. Han känner mig bättre än jag. Det står helt klart.)
• att jag fick nyttja våra nytillskott i köket för att laga kvällens middag (spaghetti och lyxköttfärssås som innehåller en massa jag verkligen inte behöver)
• att medan smakerna i grytan gifter sig med varann (för så säger de, kockarna, har jag hört?) få sippa ett glas Periquita och peta i mig ett par kryddiga oliver

Ner var:

• ...äh, jag orkar inte. Men nästa gång den människan uppträder så jävla oförskämt tänker jag betrakta honom som den utvecklingsstörde han egentligen är. Och inte ta illa upp mer. Han är inte värd det. Och inte jag.

Eller kanske

...designa en egen?

http://www.yourwallpaper.se/

Tapet

Fin. Sandbergs Sophie.

Tant.

Jag inte bara planerar att köpa ett strykjärn. Jag tillochmed kollar in Råd&Röns test och vill köpa den med bäst resultat.

Skjut mig. Jag är för gammal för mitt eget bästa.

Dofter

Just nu älskar jag doften av:

1. Grummes blå handdiskmedel
2. Barnängens Naturlig handtvål
3. Comforts blå sköljmedel
4. Biotherms Deo Pure
5. HTH kroppslotion

Hopplöst osexigt. Jag vet. Men ändå.

Beteende-funderingar

Det gick åt helvete. Förstås. Ut och in i mitt rum har det sprungits med ärenden hela dan. "-Vet du nå´t om det här?", "-Har du fakturerat det där?", "-Vad tycker du om det här?" och "-Hur skulle du gjort om du vore jag?".
Stapeln med faktureringar har tenderat att sådär Pisa-torns-likt tippa över och begrava min långa lista med saker som borde gjorts. Jag försökte tillochmed stänga dörren om mig ett tag, men folk kom in ändå. Och gick ut, för all del. Bara jag kom aldrig därifrån. Tills jag bara helt sonika reste mig upp och satte mig i bilen och åkte hem.

Och visst skulle det kunna vara så enkelt, att man bara betraktade jobbet som nå´t man utför under de timmar man har betalt för. Att man accepterade att resten fick vänta. Men så är jag nu inte konstruerad. Inte i första hand av respekt för jobbet, men för min egen skull. Jag vet nämligen att jag blir helt jävla rökt när jag inte känner att jag har kontroll över min tid.
Vad som händer är att jag blir desperat i min jakt efter Listan att hålla mig till, och är den för lång söker jag något som ger direktresultat och en smula känsla av kontroll åter; betala räkningar till exempel.

Helt stört. Jag vet. Här sitter jag nu, efter en lång jäkla skit-dag och b e t a l a r r ä k n i n g a r?! Istället för att krypa ner bland kuddarna i soffan med min bok och låta tända ljus ackompanjera regnet som smattrar mot fönsterbläcket?

Men nu är jag som jag är.
Och förhoppningsvis hinner jag både-och.

Rationell dag

Idag har jag fantasi-mycket att göra. Sitter nu och samlar kraften för det, bara.
Tänker att jag borde vara så där smart som bara kursledare och föreläsare kan vara; och lägga upp min dag på ett rationellt sätt.
En timme för att gå igenom mailboxen, en för att se till att den nye medarbetaren trivs och kommer igång, en för fakturering, en för offerering och en för telefonsamtal som måste göras. Lägger jag till en timme för förberedelser inför personalmötena på måndag och en för planering för hösten kommer jag ändå inte upp i mer än 1, 2, 3, 4...7 timmar. Borde sådeles, rent teoretiskt, fungera.

Men...hur fan ska jag då få plats med läsande av bloggar, lunchshopping, leta tapeter på nätet, kolla priser för golvslipning och svara på alla privata mail? Allt det där som gör dagen lite rolig också? Jag bara undrar, liksom?!

Fan, jag måste kanske pensionera mig själv snart också.

Pensionera Barnaby

Gårdagskvällens avsnitt av Morden i Midsommer var ett riktigt bottennapp, och ärligt talat; har inte den serien gjort sitt för ganska länge sedan nu? Hur mycket man än kan tycka att den hör sommaren till, liksom?
Jag var iallafall tvungen att stänga av och önskar nu att serien kan få pensioneras till förmån för någon ny - och bättre - engelsk produktion.

Tell no one

Eller Ne dis à personne som den heter på franska. En fruktansvärt bra film vi såg i London i helgen. En sån man vill prata om länge efteråt, en sån man genast bestämmer sig för att se om.
Och snart kommer mer från samme regissör, Guillaume Canet.
Längtar redan...



Regissören Guillaume Canet



François Cluzet och den vansinnigt vackra Kristin Scott Thomas
i Tell no one



Nästa är en filmatisering av Ana Gavaldas roman med samma namn. I huvudrollen: Audrey Tatou